Recension: Gökboet - Ken Kesey
"Den jättelike halvindianen Bromden har flytt in i sinnessjukdomen
för att slippa det moderna samhället.
Där han går omkring och svabbar i korridoerna på det stora mentalsjukhuset iakttar han hur Stora Syster förtrycker hela sin avdelning med iskall ondska. Tills en dag Randle P. McMurphy stormar in, en frustande simulant som på nolltid hinner öppna spelhåla, ordna nattliga orgier och göra avdelningen till ett riktigt trevligt ställe. Mellan Stora Syster och McMyrphy utbryter en kamp på liv och död."
Gökboet, jag kan ju börja med att säga såhär: boken utspelade sig inte alls på det sätt som jag hade föreställt mig att den skulle göra.
Berättarpersonen i boken är den stora indianen Bromden som har låtsas att han är dövstum under hela sin långa vistelse på sjukhuset. På så sätt har han haft tillgång till att kunna tjuvlyssna på de mest privata och hemliga samtalen mellan personalen på sjukhuset, eftersom att ingen låtsas om honom när han är i närheten. Han är nästan osynlig när han går omkring och svabbar golvet hela dagarna.
Stora Syster, den hemska kvinnan som har huvudansvaret för avdelningen är en riktig häxa, som de kallar henne, och hon styr alla patienter med en järnhand. Alla är livrädda för henne och för vad hon kan göra.
En dag dyker McMyrphy upp på avdelningen och allt vänds upp och ner. McMurphy är chockad över vilken makt Stora Syter har över patienterna där och gör allt för att gå killarna att göra uppror mot henne. Han pratar emot henne på ett sätt som ingan annan har vågat göra. Han är sarkastisk och överlägsen på alla stormöten de har. Han går emot allt Stora Syster säger och han får killarna med sig, vilket gör henne galen.
En sak jag tyckte var väldigt roligt med boken var att eftersom man hela tiden fick läsa händelserna ut Bromdens perspektiv, så när han fick elchocker och hans hjärna slutade funka som vanligt fick man följa med även där. Osammanhängande meningar och konstiga slutledningar hit och dit. Det var någonting nytt för mig i läsväg och jag gillade det.
Även detta var en bra bok!
Jag verkar ju bara hitta bra böcker, haha! :)
för att slippa det moderna samhället.
Där han går omkring och svabbar i korridoerna på det stora mentalsjukhuset iakttar han hur Stora Syster förtrycker hela sin avdelning med iskall ondska. Tills en dag Randle P. McMurphy stormar in, en frustande simulant som på nolltid hinner öppna spelhåla, ordna nattliga orgier och göra avdelningen till ett riktigt trevligt ställe. Mellan Stora Syster och McMyrphy utbryter en kamp på liv och död."
Gökboet, jag kan ju börja med att säga såhär: boken utspelade sig inte alls på det sätt som jag hade föreställt mig att den skulle göra.
Berättarpersonen i boken är den stora indianen Bromden som har låtsas att han är dövstum under hela sin långa vistelse på sjukhuset. På så sätt har han haft tillgång till att kunna tjuvlyssna på de mest privata och hemliga samtalen mellan personalen på sjukhuset, eftersom att ingen låtsas om honom när han är i närheten. Han är nästan osynlig när han går omkring och svabbar golvet hela dagarna.
Stora Syster, den hemska kvinnan som har huvudansvaret för avdelningen är en riktig häxa, som de kallar henne, och hon styr alla patienter med en järnhand. Alla är livrädda för henne och för vad hon kan göra.
En dag dyker McMyrphy upp på avdelningen och allt vänds upp och ner. McMurphy är chockad över vilken makt Stora Syter har över patienterna där och gör allt för att gå killarna att göra uppror mot henne. Han pratar emot henne på ett sätt som ingan annan har vågat göra. Han är sarkastisk och överlägsen på alla stormöten de har. Han går emot allt Stora Syster säger och han får killarna med sig, vilket gör henne galen.
En sak jag tyckte var väldigt roligt med boken var att eftersom man hela tiden fick läsa händelserna ut Bromdens perspektiv, så när han fick elchocker och hans hjärna slutade funka som vanligt fick man följa med även där. Osammanhängande meningar och konstiga slutledningar hit och dit. Det var någonting nytt för mig i läsväg och jag gillade det.
Även detta var en bra bok!
Jag verkar ju bara hitta bra böcker, haha! :)
Kommentarer
Trackback
