bookoholic

"Katarina Wennstam, kriminalreporter på SVT,
har intervjuat unga sexualförbrytare för att få reda på hur de tänker; psykologer som diskuterar hur samhället kan bemöta en våldtäktsman; jurister och poliser som beskriver hur de resonerar i våldtäktsmål. Här ifrågasätts också myten om den obetvingliga manliga sexualdriften som så ofta tas upp som en ursäkt eller en förmildrande omständighet.
     Framförallt vänder hon blicken mot männen som begår övergrepp, och hävdar att vi måste börja tala om mäns ansvar för de våldtäkter som begås."

I Katarina Wennstams bok "Flickan och skulden" som jag skrev lite kort om tidigare skriver hon från offrens synvinkel, i denna uppföljare, kan man kanske kalla det, skriver hon från riktar hon nu sin blick mot gärningsmännen.

Hur se de på vad de har gjort? Går det att se på killen att han är en våldtäktsman, eller kan vem som hellst bli det? Vad är det som är den avgörande faktorn i om killen som följer med den alldeles för berusade tjejen hem från krogen väljer att förgripa sig på henne när hon däckat eller att han bäddar ner henne i sängen och lugnt tar en taxi hem istället?

Sen hur det resoneras i rättsalarna runt om i landet. Dessa fördomar om att män, när de väl blivit kåta, inte kan få stopp på sig. Att när de väl blivit lockade till att de ska få nåt och sedan avvisas för att tjejen ångrar sig, då är det synd om honom och han har på något sätt RÄTT att få det hon hintat om.

Ur En riktig våldtäktsman:
"Men många hade nog förstått killen om han hade fortsatt. Han hade ju övertaget och hur svårt hade det varit egentligen? Många våldtäktmän skulle nog kunna intala sig att hon egentligen ville - och få medhåll- Att det inte vore fel att ligga med henne. Att det där sista nejet inte betydde så mycket, om man lägger ihop hela kvällen. Fem ja och ett avslutande nej, vad väger tyngst?"

Jag tror att många tjejer där ute kan känna igen sig i påståendet att ifall man på något sätt invigt till att man är sugen och vill ha sex, men sedan ångrar sig och säger nej, då får man dåligt samvete. Man känner sig taskig och tänker att "varför peppade jag upp honom? Nu får han sitta där med sitt stånd och vara peppad, vad taskig jag är"
Jag tror att många kan känna så, att vill tjejen inte ha sex så är det SYND om killen.

Ofta står det också ord mot ord i en rättsal, och när det handlar om våldtäktfall finns det ofta inga vittnen utan det är offrets ord mot gärningsmannens.
Något som förvånar mig här är hur ofta man har förståelse för att killen "inte förstod att hon inte ville" eller "märkte inte att hon däckat". Jag menar, hur svårt är det att uppfatta att man har sex med en medvetslös person!? Och det sjuka är ju att alla dessa dumma bortförklaringar om att inte ha uppfattat att hennes nej verkligen var menat som ett nej verkligen köps av rätten. De friar killarna eller ger dem längre straff som "sexuellt utnyttjande". Har en tjej druckit för mcyket och däckat så blir det oftast inte våldtäkt utan det blir "sexuellt utnyttjande" eftersom att hon inte var i ett tillstånd där hon kunde säga nej. DETTA ÄR HELT SJUKT!

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag hade kunnat skriva mycket, mycket mer!!! Men jag säger så här:
LÄS DEN!!!!!!!!!!!!