Recension: Ut ur skuggan - Jessica Kolterjahn

" 'Jag fotograferar. Det är det enda som känns som om det är mitt eget.
       Allt annat är någon annans. Nogon annans val.'

Agnes växter upp i en rik överklassfamilj i Stockholm under 1920- och 30-talen. Hemmet är kyligt och kärlekslöst och Agnes liv präglas av längtan. Hon längtar efter ett eget liv, efter att få göra något meningsfullt, efter att bli älskad.
          Först när hon får en kamera av sin morfar börjar hon känna sig hel. Genom den upptäcker hon världen på ett nytt sätt och får en egen identitet.
     Steg för steg bryter Agnes sin isolering. Hon umgås med spännande människor i ett Stockholm som sjuder av jazz, politiska motsättningar och sexuell frigörelse och får upplev kärleken -  både den förbjudna och den socialt accepterande.
   Agnes väljer att gå sin egen väg, men till slut inser hon att hon aldrig kan glömma sitt livs stora kärlek."

Jag gillar verkligen den här boken!
Jessika Kolterjahns debutroman fångar mig på en mysigt sätt. Man får följa Agnes som växter upp i en kärlekslös överklassfamilj i Stockholm under 1920 - 30 talet.
Hon känner att hon inte riktigt passar in någonstans och hon är väldigt annorlunda än sin äldre bror Carl-Henrik. Agnes bror är social, har rest runt i världen och har en utbildning. Efter att Agnes tagit studenten ligger hon mest hemma och gör ingenting.
Vändningen kommer när hon får en kamera av sin morfar. Han lär henne kamerans alla funktioner och lär henne att fotografera, hon får även jobb hos en fotograf.
I samband med allt det här upptäcker Agnes sin förbjudna sexuallitet - hon dras till kvinnor, vilket inte är så accepterat vid den här tidpunkten. Så trots sina känslor för en annan kvinna som hon lärt känna och umgåtts med gifter hon sig, till sina föräldrars glädje, men Viktor. Agnes plågas av sina känslor för denna kvinna och försöker trots det bilda familj och få ett bra liv med Viktor.

Som jag skrev, jag gillar verkligen den här boken. Den är inte så tungläst utan språket är lätt och läsningen bara flytar på utan att jag behöver anstränga mig det minsta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0