Recension: Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Stockholm, 13 augusti 2002.
Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin
kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt.

Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat. Hans eget barnbarn har nyligen lagts i jorden på Råcksta kyrkogård. Har även de begravda slagit upp sina ögon?
Elvy har vårdat sin senile make till hans död. Begravningen ska äga rum två dagar senare. Men mitt i natten krafsar det på dörren.
När Davids hustru dör i en bilolycka, ber han Gud att få henne tillbaka. Men återkomsten till livet ser inte ut som han hoppats.
De döda återvänder, och vad vill de?
Bara det som alla vill: komma hem.

Vissa stunder under läsningen av boken fick jag rysningar av obehag genom kroppen, ibland kände jag att "Nää, fyfan". De döda vaknar och vill komma hem, bara det är ju obehagligt, sedan beskrivningen om hur se förmultnande kropparna ser ut och hur se beter sig som zombisar tycker jag är lite äckligt.
Men ändå blir jag aldrig sådär rädd som jag skulle önska att bli, men jag vet inte.. det kanske är svårt att bli så rädd genom att läsa en bok? Jag kommer ihåg när jag var liten och läste Skräckens hus böckerna, då var jag så rädd att jag inte trodde att jag skulle våga läsa vidare. Det är den känslan jag letar efter hela boken igenom, den där underbara rädslan som fängslar en. Men tyvär kommer den aldrig. Jag vet inte om det beror på mig eller på boken. Kan vara att jag blivit för "vuxen" för det eller att jag helt enkelt är för härdad, kan vara en blandning av både delarna.

Som jag skrivit tidigare hade jag under bokens gång ingen som hellst aning om hur den skulle sluta. Jag försökte spekulera men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé. Boken kunde för mig slutat hur som hellst tyckte jag under läsandets gång. Och för det får den ett stort + i kanten!

Jag tycker dock ändå att boken var väldigt bra och jag rekomenderar den till er där ute, om ni inte är allt för rädda för zombies det vill säga! ;)

Betyg
****/*****
4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0