Recension: Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver

"Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.
Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin verson av hur hon upplevt Kevins uppväxt, och hon gör det med svart humor och en nykter blick."

Jag kan bara börja med att säga: oj, oj, oj vilken tung bok! Till en början visste jag inte hur jag skulle lyckas ta mig igenom den, men den fångade mig. Ju mer jag läste desto mer ville jag fortsätta läsa. Jag blev nyfiken på hur störd Kevin egentligen var och om det var någon annan än Eva som la märke till det.
Flera gånger under läsningen blir jag tvungen att sluta läsa av ren frustration och chock, och det är helt och hållet riktat till Kevins pappa Franklin. I början tycker jag att han är helt dum i huvet och jag undrar hur någon människa kan vara så blind, fattar han inte att han ÄLSKADE son är helt störd!? Men sedan känner jag lite sympati för honom också. Han har den amerikanska drömmen om den perfekta familjen, och han gör allt för att leva den.
Nog tror jag att han ser någonstans att allt kanske inte är som det ska, men han förtränger det, han vill inte se det helt enkelt. Han är blåögd och lite naiv, vilket gör att jag helt och fullt inte kan bli så förbannad på han som jag vill.. jag blir mer frustrerad.
Eva gör sitt bästa för att vara en bra mamma även fast hon hyser ett sådant stark agg mot sin son. Jag kan bara tänka mig hur svårt det måste vara, vilken inre kamp det måste vara. Det är klart att man ska tycka om sina barn.. eller?

Jag tyckte först att boken var skrivet på ett tungt sätt, jag hade svårt att hitta någon bra läsrytm som gjorde att jag snabbt kom in  den. Men när jag läst ett tag försvann allt det där och jag fastnade. Jag vill bara läsa mer och mer!

Så jaa, väldigt tung.. men väldigt bra!
Vill betygsätta den, men vet inte vad jag ska ge den så jag struntar nog i det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0