Recension: House of evil - John Dean
" In the heart of Indianapolis in the mid-1960s, through a twist of fate and fortune, a pretty young girl came to live whit a thirty-seven-year-old mother and her seven children. What began as a temporary childcare arrangement between Sylvia Liken's parents and Gertrude Baniszewski turned into a crime that would haunt cops, prosecutors, and a community för decades to come...When police found Sylvia's emaciated body, whit a chilling message carved into her flesh, they knew that she had sufferd tremendously before her death. Soon they would learn how many others - including some of Baniszewski's own children - participated in Sylvia's murder, and just how much torture had been inflicted in one..."
Boken är skriven på engelska av journalisten John Dean. Jag har inte läst ut hela boken eftersom att jag tyckte att den var väldigt svårläst. Det var lätt att hänga med så länge han skrev om och berättade vad som hade hänt. När man fick beskrivet vilket helvete hon hade det under den tortyr som ledde till hennes död. När man sedan kommer till den rättsliga delen, när man får läsa om rättegången och han beskriver olika advokater och vad de har gjort tidigare och vilka de representerar och vad de gör under rättegången, där börjar jag tröttna. Självklart är jag nyfiken på hur allt gick till, men samtidigt vet jag ju hur rättegången slutar sedan innan.
Jag har svårt att hänga med i denna svåra engelska eftersom att jag inte förstår alla rättsliga och viktiga ord och jag orkar inte sitta med en ordbok och slå upp varje ord jag inte förstår. Så jag gav upp.
Hade jag dock haft en översättning av boken tror jag att jag hade läst den från pärm till pärm utan stopp, just för att jag ändå är så pass nyfiken. Jag hoppas att de som gjorde detta, iallafall Gertrude fick det straff de förtjänade och att de(hon) hade en helvetisk rättegång. Jag har dock lite svårt att skylla på barnen som var med. Jag anser att allt är Gertrude's fel och att hon hjärntvättade barnen, jag menar.. ena pojken var liksom bara tolv år. Hon var en sjuk kvinna och ett oskyldigt barn hamnade mitt i hennes herravälde. Fyfan!
Jag tycker att alla som känner sig ganska säkra på engelska eller har en bra ordbok till hands ska läsa denna iallafall. Eller se filmen!
Recension: Fem personer du möter i himlen - Mitch Albom
"Fem personer du möter i himlen är en varm och humoristisk
bok som vill få oss att förstå miningen med livet - att inget liv är meningslöst, att vi alltid lämnar något efter oss. Eller som Alboms gamle lärare i Tisdagarna med Morrie uttrycker saken: "All kärlek vi har skapat finns kvar. Alla minnen finns kvar. Vi lever vidare i hjärtat på var och en som vi har berört och format medan vi levde här."
"Fem personer du möter i himlen är berättelsen om Eddie, som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han har, i sina egna ögon, levt ett fullkomligt meningslöst och ointressant liv. På sin åttiotreårsdag omkommer han i en tragisk olycka - han offrar sitt liv för att rädda en liten flicka från att krossas av en fallande vagn i en av attraktionerna.
Eddie vaknar upp i livet efter detta. Där inser han så småningom att döden inte alls innebär slutet utan början. Han lär sig också att himlen inte är någon slutstation, utan en plats där man får sitt liv förklarat för sig av fem personer. Eddies fem personer är både sådanna han har känt väl och sådanna han knappt minns att han har träffat, men de har en sak gemensamt: deras liv har i något avseende påverkats av Eddie. En efter en berättar de om sitt liv och vilken roll han har spelat där. De belyser mysterierna i hans till synes meningslösa liv och ger honom svaret på den ständiga frågan varför hans liv blev som det blev."
Eftersom att jag inte på något sätt är troende och tror på någon Gud eller på ett liv efter detta funderade jag först om det var värt att läsa den här boken eller inte. Men jag tänkte att den kunde ju ändå vara rolig att läsa och det hade jag helt rätt i. Ävan fast jag inte alls tror på någonting av himlen eller Gud så fick jag ändå ut någonting av att läsa boken.
Man får se tillbakablickar genom hela Eddies liv, som enligt honom var helt meningslöst. När han pratar med människorna uppe i himlen inser man att det han gjort med sitt liv inte var meningslöst och att inget liv är meningslöst. Du påverkar männsikor dagligen och även fast man kanske inte alltid känner det så, så betyder man mycket för vissa människor.
Jag kom och tänka mycket på människorna runt omkring mig och hur mycket vissa av dem betyder för mig. Vad jag skulle göra för dem och att jag hoppas att de vet vad de betyder för mig även fast jag kanske inte säger det så ofta som jag kanske skulle vilja. Man ska ta vara på sitt liv så länge det varar också, fast just det där fick mig bara att känna mig stressad. :P
bok som vill få oss att förstå miningen med livet - att inget liv är meningslöst, att vi alltid lämnar något efter oss. Eller som Alboms gamle lärare i Tisdagarna med Morrie uttrycker saken: "All kärlek vi har skapat finns kvar. Alla minnen finns kvar. Vi lever vidare i hjärtat på var och en som vi har berört och format medan vi levde här."
"Fem personer du möter i himlen är berättelsen om Eddie, som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han har, i sina egna ögon, levt ett fullkomligt meningslöst och ointressant liv. På sin åttiotreårsdag omkommer han i en tragisk olycka - han offrar sitt liv för att rädda en liten flicka från att krossas av en fallande vagn i en av attraktionerna.
Eddie vaknar upp i livet efter detta. Där inser han så småningom att döden inte alls innebär slutet utan början. Han lär sig också att himlen inte är någon slutstation, utan en plats där man får sitt liv förklarat för sig av fem personer. Eddies fem personer är både sådanna han har känt väl och sådanna han knappt minns att han har träffat, men de har en sak gemensamt: deras liv har i något avseende påverkats av Eddie. En efter en berättar de om sitt liv och vilken roll han har spelat där. De belyser mysterierna i hans till synes meningslösa liv och ger honom svaret på den ständiga frågan varför hans liv blev som det blev."
Eftersom att jag inte på något sätt är troende och tror på någon Gud eller på ett liv efter detta funderade jag först om det var värt att läsa den här boken eller inte. Men jag tänkte att den kunde ju ändå vara rolig att läsa och det hade jag helt rätt i. Ävan fast jag inte alls tror på någonting av himlen eller Gud så fick jag ändå ut någonting av att läsa boken.
Man får se tillbakablickar genom hela Eddies liv, som enligt honom var helt meningslöst. När han pratar med människorna uppe i himlen inser man att det han gjort med sitt liv inte var meningslöst och att inget liv är meningslöst. Du påverkar männsikor dagligen och även fast man kanske inte alltid känner det så, så betyder man mycket för vissa människor.
Jag kom och tänka mycket på människorna runt omkring mig och hur mycket vissa av dem betyder för mig. Vad jag skulle göra för dem och att jag hoppas att de vet vad de betyder för mig även fast jag kanske inte säger det så ofta som jag kanske skulle vilja. Man ska ta vara på sitt liv så länge det varar också, fast just det där fick mig bara att känna mig stressad. :P
Recension: En eskortflickas öden och äventyr - Belle de Jour
Belle de Jour - En eskortflickas öden och äventyr
Orginaltitel: Belle de Jour - The intimate adventures of a London call girl
Författare: Belle de Jour
Utgivningsår: 2006
Förlag: Bazar Förlag AB
"Belle de Jours karriär som eskortflicka börjar när hon träffar ett förmöget,
äldre par, har spännande sexlekar med dem och inser att det gåt att tjäna mycket pengar på att sälja sex.
Boken är baserad på Belles prisbelönta nätblogg. I den träder hon fram i helfigur och berättar historien om sitt liv som lyxprostituerad. Detaljrikt och uppriktigt beskriver hon sina något annorlunda arbetsdagar. Samtidigt får vi lära känna Belle utanför yrket: en ganska vanlig ung tjej som funderar över livet och drömmer om framtiden."
Underbart! Jag som älskar att läsa bloggar hittar en bok som är skriven i bloggform, kan det bli bättre? De har alltså bara lagt över hennes blogg i en bok, beautiful! Sen gjorde det ju inte saken sämre att Belle är skön och ganska obrydd större delen av boken. Hon är sarkastiskt och lever helt sitt eget liv, bryr sig inte vad folk säger och tycker. Hon har helt frivilligt valt att arbeta som eskortflicka - lyxprostituerad.
Man får läsa om snuskiga detaljer och äckliga önskningar vissa kunder har och det är så att man sitter och rodnar och skäms för dem. Det är förbjudet och snuskigt och rikigt, riktigt bra! Sen handlar boken självklart inte bara om vad som händer på olika hotell med olika av hennes kunder, nej nej. Utan det är vardagliga funderingar, kärleksproblem, vänner och fiender.
Stort pluss!
Orginaltitel: Belle de Jour - The intimate adventures of a London call girl
Författare: Belle de Jour
Utgivningsår: 2006
Förlag: Bazar Förlag AB
"Belle de Jours karriär som eskortflicka börjar när hon träffar ett förmöget,
äldre par, har spännande sexlekar med dem och inser att det gåt att tjäna mycket pengar på att sälja sex.
Boken är baserad på Belles prisbelönta nätblogg. I den träder hon fram i helfigur och berättar historien om sitt liv som lyxprostituerad. Detaljrikt och uppriktigt beskriver hon sina något annorlunda arbetsdagar. Samtidigt får vi lära känna Belle utanför yrket: en ganska vanlig ung tjej som funderar över livet och drömmer om framtiden."
Underbart! Jag som älskar att läsa bloggar hittar en bok som är skriven i bloggform, kan det bli bättre? De har alltså bara lagt över hennes blogg i en bok, beautiful! Sen gjorde det ju inte saken sämre att Belle är skön och ganska obrydd större delen av boken. Hon är sarkastiskt och lever helt sitt eget liv, bryr sig inte vad folk säger och tycker. Hon har helt frivilligt valt att arbeta som eskortflicka - lyxprostituerad.
Man får läsa om snuskiga detaljer och äckliga önskningar vissa kunder har och det är så att man sitter och rodnar och skäms för dem. Det är förbjudet och snuskigt och rikigt, riktigt bra! Sen handlar boken självklart inte bara om vad som händer på olika hotell med olika av hennes kunder, nej nej. Utan det är vardagliga funderingar, kärleksproblem, vänner och fiender.
Stort pluss!
Recension: Blodsarv - Denise Mina
Blodsarv
Orginaltitel: The field of blood
Författare: Denise Mina
Utgivningsår: 2007
Förlag: Månpocket
"Glasgow 1981.
Den unga Paddy Meehan drömmer om att bli journalist och har precis fått sitt första jobb på en av stadens tidningar.
När den treårige Brian Wilcox försvinner och efter ett par veckor hittas brutalt ihjälslagen, riktar polisen genast misstankarna mot två tolvåriga pojkar. En av dem visar sig vara kusin till Paddys pojkvän Sean. Några dagar senare publiceras namn och bild på de båda pojkarna och alla tror att det är Paddy som ligger bakom - allt för att främja sin egen karriär.
I staden råder närmast lynchstämning mot förövarna. Men Paddy blir mer och mer osäker på att man hittat rätt gärningsmän. Utan stöd från kollegor eller familj ger hon sig ut för att ta reda på sanningen. Men hennes nyfikenhet är inte uppskattad och snart inser hon att det finns någon som är berädd att göra allt för att få stopp på henne frågor."
Jag är egentligen inget fan av kriminalare.
Det står att den här boken är en deckare men jag får direkt känslan av att jag läser en kriminalroman, även fast det inte är polisens arbete man får följa utan journalisternas.
Detta är långt ifrån en av de bästa böckerna jag läst och jag var ju nära på att sluta läsa den i början. Men jag gav den fler och fler chanser och tillslut var jag bara tvungen att läsa ut den. Jag var tvungen att få veta om det verkligen var dessa två pojkar som brutalt hade mördat lilla Baby Brian. Ju mer jag läser desto mer fastnar jag.
En helt okey bok.
Orginaltitel: The field of blood
Författare: Denise Mina
Utgivningsår: 2007
Förlag: Månpocket
"Glasgow 1981.
Den unga Paddy Meehan drömmer om att bli journalist och har precis fått sitt första jobb på en av stadens tidningar.
När den treårige Brian Wilcox försvinner och efter ett par veckor hittas brutalt ihjälslagen, riktar polisen genast misstankarna mot två tolvåriga pojkar. En av dem visar sig vara kusin till Paddys pojkvän Sean. Några dagar senare publiceras namn och bild på de båda pojkarna och alla tror att det är Paddy som ligger bakom - allt för att främja sin egen karriär.
I staden råder närmast lynchstämning mot förövarna. Men Paddy blir mer och mer osäker på att man hittat rätt gärningsmän. Utan stöd från kollegor eller familj ger hon sig ut för att ta reda på sanningen. Men hennes nyfikenhet är inte uppskattad och snart inser hon att det finns någon som är berädd att göra allt för att få stopp på henne frågor."
Jag är egentligen inget fan av kriminalare.
Det står att den här boken är en deckare men jag får direkt känslan av att jag läser en kriminalroman, även fast det inte är polisens arbete man får följa utan journalisternas.
Detta är långt ifrån en av de bästa böckerna jag läst och jag var ju nära på att sluta läsa den i början. Men jag gav den fler och fler chanser och tillslut var jag bara tvungen att läsa ut den. Jag var tvungen att få veta om det verkligen var dessa två pojkar som brutalt hade mördat lilla Baby Brian. Ju mer jag läser desto mer fastnar jag.
En helt okey bok.
JK Rowling
Harry Potters mamma, som hon kallas, har släppt en ny bok! :) Den heter "The tales of Beedle the Bard" och är en samling med olika sagor om trollkarlar och demoner. Jag är riktigt nyfiken på denna! Den kommer dock inte släppas med svensk översättning så man får väl klicka hem den engelska versonen.
Han har skrivit de mest underbara kärlekshistorierna, gift dig med mig!?
Efter vi sett klart The Notebook igår så tittade jag igenom extramaterialet litegrann. Det var intervjuer med författaren till novellen som filmen är baserad på.
Det som kanske förvånade mig mest var att det är en man som skrivit novellen och han heter Nicholas Sparks. Varför jag blev förvånad är just därför att det är en sådan djup och fin kärlekshistoria, och detta kan nu låta fördomsfullt, men att en man kan se på kärlek på det sättet gör mig förvånad. Dock väldigt, väldigt glad!
När jag satt där och kollade på extramaterialt tog de upp andra noveller han skrivit... och då höll jag på att svimma.
VILL DU GIFTA DIG MED MIG NICHOLAS?
Så nu är det ju ett måste för mig att läsa dessa böcker och även kolla upp de andra novellerna han skrivit. Jag bara måste.
Det som kanske förvånade mig mest var att det är en man som skrivit novellen och han heter Nicholas Sparks. Varför jag blev förvånad är just därför att det är en sådan djup och fin kärlekshistoria, och detta kan nu låta fördomsfullt, men att en man kan se på kärlek på det sättet gör mig förvånad. Dock väldigt, väldigt glad!
När jag satt där och kollade på extramaterialt tog de upp andra noveller han skrivit... och då höll jag på att svimma.
Han har även skrivit novellen A walk to remember som filmen med samma namn är baserad på!
Alltså, mina två absoluta favoritkärlekshistorier i hela världen kommer från och är skrivna av samma man!VILL DU GIFTA DIG MED MIG NICHOLAS?
Så nu är det ju ett måste för mig att läsa dessa böcker och även kolla upp de andra novellerna han skrivit. Jag bara måste.
Recension: Flyga drake - Khaled Hosseini
"De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i
ett fredligt Afghanistan.
De uppfostras sida vid sida men lever i helt skjila världar - Amir är rikemansson och Hassan är hans tjänare.
Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amirs familj till USA.
I Kalifornien anpassar sig Amir snabbt och lyckas skapa sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser han att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia."
Ååh, jag ville bara läsa, läsa, läsa och ha mer, mer, mer när jag läste den här boken. När jag var på jobbet om dagarna längtade jag efter att få komma hem och sätta mig i soffan bara för att få en stund tillsammans med boken.
Jag fortsattes förvånas hela tiden under bokens gång, jag kunde aldrig lista ut eller gissa vad som skulle hända eller vilka vändingar som skulle komma senare i boken. Jag blev alltid förvånad, chockad och överraskad. Flera gånger än en så började mitt hjärta rusa och bulta ordentligt när jag kom till ett spännande stycke. Många gånger var jag tvungen att läsa om stycket jag precis läst bara för att försäkra mig om att jag verkligen läst rätt, hade det där verkligen hänt.
Jag både skrattade, grät, kände medkänsla och avsky med och till karaktärerna i boken. Bilden jag får av det Afghanistan som beskrivs i början av boken är vacker och fridfull och jag skulle faktist vilja bo där. Och det känns lite konstigt när man blandar de känslorna med fördomarna och bilderna man har fått därifrån.
Den lojalitet Hassan visar till Amir är svår för mig att förstå, i min värld har jag så himla svårt att se att man kan vara så beskyddande och hängiven till någon annan människa. Jag vet inte om Hassan är det gentemot Amir för att han är hans tjänare eller om han är det för att Amir är hans bästa vän, om han är det av kärlek eller av plikt - att Amir har högre status än honom och då ska han kunna ta smällarna. Jag vill tro att det är av kärlek han gör det, men är det så... då gör vissa saker i boken ännu ondare i mig.
Khaled Hosseini har verkligen skrivit ett mästerverk, och jag vill bara ha mer!
Läs! Läs! Läs!
ett fredligt Afghanistan.
De uppfostras sida vid sida men lever i helt skjila världar - Amir är rikemansson och Hassan är hans tjänare.
Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amirs familj till USA.
I Kalifornien anpassar sig Amir snabbt och lyckas skapa sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser han att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia."
Ååh, jag ville bara läsa, läsa, läsa och ha mer, mer, mer när jag läste den här boken. När jag var på jobbet om dagarna längtade jag efter att få komma hem och sätta mig i soffan bara för att få en stund tillsammans med boken.
Jag fortsattes förvånas hela tiden under bokens gång, jag kunde aldrig lista ut eller gissa vad som skulle hända eller vilka vändingar som skulle komma senare i boken. Jag blev alltid förvånad, chockad och överraskad. Flera gånger än en så började mitt hjärta rusa och bulta ordentligt när jag kom till ett spännande stycke. Många gånger var jag tvungen att läsa om stycket jag precis läst bara för att försäkra mig om att jag verkligen läst rätt, hade det där verkligen hänt.
Jag både skrattade, grät, kände medkänsla och avsky med och till karaktärerna i boken. Bilden jag får av det Afghanistan som beskrivs i början av boken är vacker och fridfull och jag skulle faktist vilja bo där. Och det känns lite konstigt när man blandar de känslorna med fördomarna och bilderna man har fått därifrån.
Den lojalitet Hassan visar till Amir är svår för mig att förstå, i min värld har jag så himla svårt att se att man kan vara så beskyddande och hängiven till någon annan människa. Jag vet inte om Hassan är det gentemot Amir för att han är hans tjänare eller om han är det för att Amir är hans bästa vän, om han är det av kärlek eller av plikt - att Amir har högre status än honom och då ska han kunna ta smällarna. Jag vill tro att det är av kärlek han gör det, men är det så... då gör vissa saker i boken ännu ondare i mig.
Khaled Hosseini har verkligen skrivit ett mästerverk, och jag vill bara ha mer!
Läs! Läs! Läs!
Två storheter har gått bort
Läste på Expressen att Lasse Sandberg, barnboksförfattaren till Lilla spöket Laban och Lilla Anna och Långa farbrorn avled natten till i onsdags.
Jag har väl aldrig varit ett sådant jättestort fan av varken Laban eller Anna när jag var liten, vad jag kan komma ihåg, men Lasse Sandberg var ändå en man som lämnade bra barnlitteratur efter sig och många barn har stor glädje av hans böcker. Lasse skapade dessa böcker tillsammans med sin hustru Inger Sandberg.
___________________________________________________________________
Sedan vill jag även ägna en tanke till författaren Michael Crichton, upphovsmakaren av Jurassic Park boken som senare blev en film av Steven Spielberg. Även han har avlidit, efter en lång kamp mot cancern.
Som barn var jag ett stort fan av Jurassic Park filmen, den första alltså. Jag vet inte huur många gånger jag sett den! Jag tycker fortfarande att det är en stor film och när den kom tyckte då iallfall jag att den var väldigt realistisk! :P Men även om man ser den idag tycker jag att den är väldigt välgjord och snygg!
Michael var även med och skapade tv-serien Cityakuten och har producerat många stora filmer.
Jag har väl aldrig varit ett sådant jättestort fan av varken Laban eller Anna när jag var liten, vad jag kan komma ihåg, men Lasse Sandberg var ändå en man som lämnade bra barnlitteratur efter sig och många barn har stor glädje av hans böcker. Lasse skapade dessa böcker tillsammans med sin hustru Inger Sandberg.
___________________________________________________________________
Sedan vill jag även ägna en tanke till författaren Michael Crichton, upphovsmakaren av Jurassic Park boken som senare blev en film av Steven Spielberg. Även han har avlidit, efter en lång kamp mot cancern.
Som barn var jag ett stort fan av Jurassic Park filmen, den första alltså. Jag vet inte huur många gånger jag sett den! Jag tycker fortfarande att det är en stor film och när den kom tyckte då iallfall jag att den var väldigt realistisk! :P Men även om man ser den idag tycker jag att den är väldigt välgjord och snygg!
Michael var även med och skapade tv-serien Cityakuten och har producerat många stora filmer.
Recension: Gökboet - Ken Kesey
"Den jättelike halvindianen Bromden har flytt in i sinnessjukdomen
för att slippa det moderna samhället.
Där han går omkring och svabbar i korridoerna på det stora mentalsjukhuset iakttar han hur Stora Syster förtrycker hela sin avdelning med iskall ondska. Tills en dag Randle P. McMurphy stormar in, en frustande simulant som på nolltid hinner öppna spelhåla, ordna nattliga orgier och göra avdelningen till ett riktigt trevligt ställe. Mellan Stora Syster och McMyrphy utbryter en kamp på liv och död."
Gökboet, jag kan ju börja med att säga såhär: boken utspelade sig inte alls på det sätt som jag hade föreställt mig att den skulle göra.
Berättarpersonen i boken är den stora indianen Bromden som har låtsas att han är dövstum under hela sin långa vistelse på sjukhuset. På så sätt har han haft tillgång till att kunna tjuvlyssna på de mest privata och hemliga samtalen mellan personalen på sjukhuset, eftersom att ingen låtsas om honom när han är i närheten. Han är nästan osynlig när han går omkring och svabbar golvet hela dagarna.
Stora Syster, den hemska kvinnan som har huvudansvaret för avdelningen är en riktig häxa, som de kallar henne, och hon styr alla patienter med en järnhand. Alla är livrädda för henne och för vad hon kan göra.
En dag dyker McMyrphy upp på avdelningen och allt vänds upp och ner. McMurphy är chockad över vilken makt Stora Syter har över patienterna där och gör allt för att gå killarna att göra uppror mot henne. Han pratar emot henne på ett sätt som ingan annan har vågat göra. Han är sarkastisk och överlägsen på alla stormöten de har. Han går emot allt Stora Syster säger och han får killarna med sig, vilket gör henne galen.
En sak jag tyckte var väldigt roligt med boken var att eftersom man hela tiden fick läsa händelserna ut Bromdens perspektiv, så när han fick elchocker och hans hjärna slutade funka som vanligt fick man följa med även där. Osammanhängande meningar och konstiga slutledningar hit och dit. Det var någonting nytt för mig i läsväg och jag gillade det.
Även detta var en bra bok!
Jag verkar ju bara hitta bra böcker, haha! :)
för att slippa det moderna samhället.
Där han går omkring och svabbar i korridoerna på det stora mentalsjukhuset iakttar han hur Stora Syster förtrycker hela sin avdelning med iskall ondska. Tills en dag Randle P. McMurphy stormar in, en frustande simulant som på nolltid hinner öppna spelhåla, ordna nattliga orgier och göra avdelningen till ett riktigt trevligt ställe. Mellan Stora Syster och McMyrphy utbryter en kamp på liv och död."
Gökboet, jag kan ju börja med att säga såhär: boken utspelade sig inte alls på det sätt som jag hade föreställt mig att den skulle göra.
Berättarpersonen i boken är den stora indianen Bromden som har låtsas att han är dövstum under hela sin långa vistelse på sjukhuset. På så sätt har han haft tillgång till att kunna tjuvlyssna på de mest privata och hemliga samtalen mellan personalen på sjukhuset, eftersom att ingen låtsas om honom när han är i närheten. Han är nästan osynlig när han går omkring och svabbar golvet hela dagarna.
Stora Syster, den hemska kvinnan som har huvudansvaret för avdelningen är en riktig häxa, som de kallar henne, och hon styr alla patienter med en järnhand. Alla är livrädda för henne och för vad hon kan göra.
En dag dyker McMyrphy upp på avdelningen och allt vänds upp och ner. McMurphy är chockad över vilken makt Stora Syter har över patienterna där och gör allt för att gå killarna att göra uppror mot henne. Han pratar emot henne på ett sätt som ingan annan har vågat göra. Han är sarkastisk och överlägsen på alla stormöten de har. Han går emot allt Stora Syster säger och han får killarna med sig, vilket gör henne galen.
En sak jag tyckte var väldigt roligt med boken var att eftersom man hela tiden fick läsa händelserna ut Bromdens perspektiv, så när han fick elchocker och hans hjärna slutade funka som vanligt fick man följa med även där. Osammanhängande meningar och konstiga slutledningar hit och dit. Det var någonting nytt för mig i läsväg och jag gillade det.
Även detta var en bra bok!
Jag verkar ju bara hitta bra böcker, haha! :)
Recension: Sex and the city - Candance Bushnell
"De är snygga, framgångsrika... och ogifta.
På dagarna jobbar de med sånt
som de kan prata om på kvällarna. De är filmproducenter, finanshajar, modeller eller bara väldigt, väldigt ekonomiskt oberoende. På nätterna tar allvaret vid: festerna, klubbarna, barerna, njutningarna... De är själva gräddan av New Yorks innekrets.
Du har läst om dem i veckotidningar och kvällspress. Möt dem för första gången som de verkligen är. Följ deras hejdlöst roliga och helt meningslösa jakt på njutning, nöjen och status."
Ja, vad ska jag skriva om den här boken. Ganska underhållande men inte alls särskillt djup. Jag som alltid har varit lite skeptisk till tv serien Sex and the city var väl kanske inte mest positiv när jag började läsa. Jag hade den som "bussbok" som jag läste när jag åkte till jobbet. Men jag gillade den faktist, mina bussresor blev ganska underhållande.
Den är lättläst, lätt att komma in i och lätt att hänga med i. Det pratas om män, sex, kläder, skor och allt möjligt som kvinnor gillar.
Det är mycket lyx och glamor i boken och man dras in i en överklass värld, och det gillar jag. Eftersom att just den där lyxen och glamoren är så långt ifrån mitt eget liv så gillar jag att jag bara kan öppna boken och dras in i den världen för en liten stund.
En ganska bra Chicklitt bok!
På dagarna jobbar de med sånt
som de kan prata om på kvällarna. De är filmproducenter, finanshajar, modeller eller bara väldigt, väldigt ekonomiskt oberoende. På nätterna tar allvaret vid: festerna, klubbarna, barerna, njutningarna... De är själva gräddan av New Yorks innekrets.
Du har läst om dem i veckotidningar och kvällspress. Möt dem för första gången som de verkligen är. Följ deras hejdlöst roliga och helt meningslösa jakt på njutning, nöjen och status."
Ja, vad ska jag skriva om den här boken. Ganska underhållande men inte alls särskillt djup. Jag som alltid har varit lite skeptisk till tv serien Sex and the city var väl kanske inte mest positiv när jag började läsa. Jag hade den som "bussbok" som jag läste när jag åkte till jobbet. Men jag gillade den faktist, mina bussresor blev ganska underhållande.
Den är lättläst, lätt att komma in i och lätt att hänga med i. Det pratas om män, sex, kläder, skor och allt möjligt som kvinnor gillar.
Det är mycket lyx och glamor i boken och man dras in i en överklass värld, och det gillar jag. Eftersom att just den där lyxen och glamoren är så långt ifrån mitt eget liv så gillar jag att jag bara kan öppna boken och dras in i den världen för en liten stund.
En ganska bra Chicklitt bok!
Recension: Ut ur skuggan - Jessica Kolterjahn
" 'Jag fotograferar. Det är det enda som känns som om det är mitt eget.
Allt annat är någon annans. Nogon annans val.'
Agnes växter upp i en rik överklassfamilj i Stockholm under 1920- och 30-talen. Hemmet är kyligt och kärlekslöst och Agnes liv präglas av längtan. Hon längtar efter ett eget liv, efter att få göra något meningsfullt, efter att bli älskad.
Först när hon får en kamera av sin morfar börjar hon känna sig hel. Genom den upptäcker hon världen på ett nytt sätt och får en egen identitet.
Steg för steg bryter Agnes sin isolering. Hon umgås med spännande människor i ett Stockholm som sjuder av jazz, politiska motsättningar och sexuell frigörelse och får upplev kärleken - både den förbjudna och den socialt accepterande.
Agnes väljer att gå sin egen väg, men till slut inser hon att hon aldrig kan glömma sitt livs stora kärlek."
Jag gillar verkligen den här boken!
Jessika Kolterjahns debutroman fångar mig på en mysigt sätt. Man får följa Agnes som växter upp i en kärlekslös överklassfamilj i Stockholm under 1920 - 30 talet.
Hon känner att hon inte riktigt passar in någonstans och hon är väldigt annorlunda än sin äldre bror Carl-Henrik. Agnes bror är social, har rest runt i världen och har en utbildning. Efter att Agnes tagit studenten ligger hon mest hemma och gör ingenting.
Vändningen kommer när hon får en kamera av sin morfar. Han lär henne kamerans alla funktioner och lär henne att fotografera, hon får även jobb hos en fotograf.
I samband med allt det här upptäcker Agnes sin förbjudna sexuallitet - hon dras till kvinnor, vilket inte är så accepterat vid den här tidpunkten. Så trots sina känslor för en annan kvinna som hon lärt känna och umgåtts med gifter hon sig, till sina föräldrars glädje, men Viktor. Agnes plågas av sina känslor för denna kvinna och försöker trots det bilda familj och få ett bra liv med Viktor.
Som jag skrev, jag gillar verkligen den här boken. Den är inte så tungläst utan språket är lätt och läsningen bara flytar på utan att jag behöver anstränga mig det minsta.
Allt annat är någon annans. Nogon annans val.'
Agnes växter upp i en rik överklassfamilj i Stockholm under 1920- och 30-talen. Hemmet är kyligt och kärlekslöst och Agnes liv präglas av längtan. Hon längtar efter ett eget liv, efter att få göra något meningsfullt, efter att bli älskad.
Först när hon får en kamera av sin morfar börjar hon känna sig hel. Genom den upptäcker hon världen på ett nytt sätt och får en egen identitet.
Steg för steg bryter Agnes sin isolering. Hon umgås med spännande människor i ett Stockholm som sjuder av jazz, politiska motsättningar och sexuell frigörelse och får upplev kärleken - både den förbjudna och den socialt accepterande.
Agnes väljer att gå sin egen väg, men till slut inser hon att hon aldrig kan glömma sitt livs stora kärlek."
Jag gillar verkligen den här boken!
Jessika Kolterjahns debutroman fångar mig på en mysigt sätt. Man får följa Agnes som växter upp i en kärlekslös överklassfamilj i Stockholm under 1920 - 30 talet.
Hon känner att hon inte riktigt passar in någonstans och hon är väldigt annorlunda än sin äldre bror Carl-Henrik. Agnes bror är social, har rest runt i världen och har en utbildning. Efter att Agnes tagit studenten ligger hon mest hemma och gör ingenting.
Vändningen kommer när hon får en kamera av sin morfar. Han lär henne kamerans alla funktioner och lär henne att fotografera, hon får även jobb hos en fotograf.
I samband med allt det här upptäcker Agnes sin förbjudna sexuallitet - hon dras till kvinnor, vilket inte är så accepterat vid den här tidpunkten. Så trots sina känslor för en annan kvinna som hon lärt känna och umgåtts med gifter hon sig, till sina föräldrars glädje, men Viktor. Agnes plågas av sina känslor för denna kvinna och försöker trots det bilda familj och få ett bra liv med Viktor.
Som jag skrev, jag gillar verkligen den här boken. Den är inte så tungläst utan språket är lätt och läsningen bara flytar på utan att jag behöver anstränga mig det minsta.
Recension: Roms Portar - Conn Iggulden (Första delen i bokserien Kejsaren)
"Rom - ärans och dekadensens, skönhetens och ränkernas stad.
På ett gods strax utanför staden växer två pojkar upp och för alltid väver barndomen deras liv samman. Gajus är senatorson och privilegierad. Marcus en adopterad oäkting. De tränas i stridskonst under en legendarisk gladiator och drömmer om fältslag, berömmelse och om att tjäna det mäktigaste imperium som dittills skådats.
Ett slavuppror tvingar de unga männen till Rom där deras vägar skils åt. Marcus hamnar som soldat i Grekland och hans skicklighet i strid prövas. Gajus stannar i Rom och blir alltmer indragen i den politiska maktkamp som skakar stadens grundvalar och så småningom leder till ett blodigt inbördeskrig ..."
Första boken. Roms Portar, i Conn Igguldens bokserie Kejsaren.
Jag kan ju börja med att säga såhär: Jag hatar vanligtvis historia! Så jag hade väl inga särskillda förhoppningar när jag läste den här boken utan tänkte mer att jag skulle ge den en chans och att den kanske skulle vara en bra ströläsning. Men oj, efter första kapitlet var jag fast! Första delen av boken drar mig djupt in i historien och jag blir både engagerad och fascinerad.
Man får från början läsa om hur de två vännerna Gajus och Marcus växer upp tillsammans och skapar ett starkt vänskapsband mellan sig. De blir tränade av en gammal gladiator som Gajus far har anlitat för att göra dem till starka krigare.
De växer sedan upp och flyttar till Rom, där deras vägar skils åt. Gajus tar del av det politiska livet i Rom medan Marcus utbildar sig till legionär (en soldet i det romerska imperiet).
Bandet mellan de två vännerna finns dock alltid där även fast de lever två olika liv. Det är hårt och allting handlar om liv eller död. Det är många strider de får utkämpa - träningskamper och allvarliga strider, men nästan jämt handlar det om just det, liv eller död.
Betyg
****/*****
4/5
På ett gods strax utanför staden växer två pojkar upp och för alltid väver barndomen deras liv samman. Gajus är senatorson och privilegierad. Marcus en adopterad oäkting. De tränas i stridskonst under en legendarisk gladiator och drömmer om fältslag, berömmelse och om att tjäna det mäktigaste imperium som dittills skådats.
Ett slavuppror tvingar de unga männen till Rom där deras vägar skils åt. Marcus hamnar som soldat i Grekland och hans skicklighet i strid prövas. Gajus stannar i Rom och blir alltmer indragen i den politiska maktkamp som skakar stadens grundvalar och så småningom leder till ett blodigt inbördeskrig ..."
Första boken. Roms Portar, i Conn Igguldens bokserie Kejsaren.
Jag kan ju börja med att säga såhär: Jag hatar vanligtvis historia! Så jag hade väl inga särskillda förhoppningar när jag läste den här boken utan tänkte mer att jag skulle ge den en chans och att den kanske skulle vara en bra ströläsning. Men oj, efter första kapitlet var jag fast! Första delen av boken drar mig djupt in i historien och jag blir både engagerad och fascinerad.
Man får från början läsa om hur de två vännerna Gajus och Marcus växer upp tillsammans och skapar ett starkt vänskapsband mellan sig. De blir tränade av en gammal gladiator som Gajus far har anlitat för att göra dem till starka krigare.
De växer sedan upp och flyttar till Rom, där deras vägar skils åt. Gajus tar del av det politiska livet i Rom medan Marcus utbildar sig till legionär (en soldet i det romerska imperiet).
Bandet mellan de två vännerna finns dock alltid där även fast de lever två olika liv. Det är hårt och allting handlar om liv eller död. Det är många strider de får utkämpa - träningskamper och allvarliga strider, men nästan jämt handlar det om just det, liv eller död.
Betyg
****/*****
4/5
Recension: En riktig våldtäktsman - Katarina Wennstam
"Katarina Wennstam, kriminalreporter på SVT, 
har intervjuat unga sexualförbrytare för att få reda på hur de tänker; psykologer som diskuterar hur samhället kan bemöta en våldtäktsman; jurister och poliser som beskriver hur de resonerar i våldtäktsmål. Här ifrågasätts också myten om den obetvingliga manliga sexualdriften som så ofta tas upp som en ursäkt eller en förmildrande omständighet.
Framförallt vänder hon blicken mot männen som begår övergrepp, och hävdar att vi måste börja tala om mäns ansvar för de våldtäkter som begås."
I Katarina Wennstams bok "Flickan och skulden" som jag skrev lite kort om tidigare skriver hon från offrens synvinkel, i denna uppföljare, kan man kanske kalla det, skriver hon från riktar hon nu sin blick mot gärningsmännen.
Hur se de på vad de har gjort? Går det att se på killen att han är en våldtäktsman, eller kan vem som hellst bli det? Vad är det som är den avgörande faktorn i om killen som följer med den alldeles för berusade tjejen hem från krogen väljer att förgripa sig på henne när hon däckat eller att han bäddar ner henne i sängen och lugnt tar en taxi hem istället?
Sen hur det resoneras i rättsalarna runt om i landet. Dessa fördomar om att män, när de väl blivit kåta, inte kan få stopp på sig. Att när de väl blivit lockade till att de ska få nåt och sedan avvisas för att tjejen ångrar sig, då är det synd om honom och han har på något sätt RÄTT att få det hon hintat om.
Ur En riktig våldtäktsman:
"Men många hade nog förstått killen om han hade fortsatt. Han hade ju övertaget och hur svårt hade det varit egentligen? Många våldtäktmän skulle nog kunna intala sig att hon egentligen ville - och få medhåll- Att det inte vore fel att ligga med henne. Att det där sista nejet inte betydde så mycket, om man lägger ihop hela kvällen. Fem ja och ett avslutande nej, vad väger tyngst?"
Jag tror att många tjejer där ute kan känna igen sig i påståendet att ifall man på något sätt invigt till att man är sugen och vill ha sex, men sedan ångrar sig och säger nej, då får man dåligt samvete. Man känner sig taskig och tänker att "varför peppade jag upp honom? Nu får han sitta där med sitt stånd och vara peppad, vad taskig jag är"
Jag tror att många kan känna så, att vill tjejen inte ha sex så är det SYND om killen.
Ofta står det också ord mot ord i en rättsal, och när det handlar om våldtäktfall finns det ofta inga vittnen utan det är offrets ord mot gärningsmannens.
Något som förvånar mig här är hur ofta man har förståelse för att killen "inte förstod att hon inte ville" eller "märkte inte att hon däckat". Jag menar, hur svårt är det att uppfatta att man har sex med en medvetslös person!? Och det sjuka är ju att alla dessa dumma bortförklaringar om att inte ha uppfattat att hennes nej verkligen var menat som ett nej verkligen köps av rätten. De friar killarna eller ger dem längre straff som "sexuellt utnyttjande". Har en tjej druckit för mcyket och däckat så blir det oftast inte våldtäkt utan det blir "sexuellt utnyttjande" eftersom att hon inte var i ett tillstånd där hon kunde säga nej. DETTA ÄR HELT SJUKT!
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag hade kunnat skriva mycket, mycket mer!!! Men jag säger så här:
LÄS DEN!!!!!!!!!!!!
Recension: Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
"Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin, som hon inte längre lever med. Äntligen ska hon få ge sin verson av hur hon upplevt Kevins uppväxt, och hon gör det med svart humor och en nykter blick."
Jag kan bara börja med att säga: oj, oj, oj vilken tung bok! Till en början visste jag inte hur jag skulle lyckas ta mig igenom den, men den fångade mig. Ju mer jag läste desto mer ville jag fortsätta läsa. Jag blev nyfiken på hur störd Kevin egentligen var och om det var någon annan än Eva som la märke till det.
Flera gånger under läsningen blir jag tvungen att sluta läsa av ren frustration och chock, och det är helt och hållet riktat till Kevins pappa Franklin. I början tycker jag att han är helt dum i huvet och jag undrar hur någon människa kan vara så blind, fattar han inte att han ÄLSKADE son är helt störd!? Men sedan känner jag lite sympati för honom också. Han har den amerikanska drömmen om den perfekta familjen, och han gör allt för att leva den.
Nog tror jag att han ser någonstans att allt kanske inte är som det ska, men han förtränger det, han vill inte se det helt enkelt. Han är blåögd och lite naiv, vilket gör att jag helt och fullt inte kan bli så förbannad på han som jag vill.. jag blir mer frustrerad.
Eva gör sitt bästa för att vara en bra mamma även fast hon hyser ett sådant stark agg mot sin son. Jag kan bara tänka mig hur svårt det måste vara, vilken inre kamp det måste vara. Det är klart att man ska tycka om sina barn.. eller?
Jag tyckte först att boken var skrivet på ett tungt sätt, jag hade svårt att hitta någon bra läsrytm som gjorde att jag snabbt kom in den. Men när jag läst ett tag försvann allt det där och jag fastnade. Jag vill bara läsa mer och mer!
Så jaa, väldigt tung.. men väldigt bra!
Vill betygsätta den, men vet inte vad jag ska ge den så jag struntar nog i det.
Recension: Jag går bara ut en stund - Isobel Hadley-Kamptz
"Du kan inte döda fler av mina barn nu. Jag orkar inte mer. Och om du ska döda det som lever i mig måste du göra det nu. Inte vänta, inte låta mig tro, inte låta mig älska som förra gången."
Vad gör man när döden och kärleken envisas med att finnas på exakt samma punkt i världen?
Hur övelever man efter att ha älskat en ofödd dotter mer än man trodde var möjligt, och ändå sedan ha dödat henne? Kan man ens ta sig vidare, som samma person, med samma relationer och samma inställning till livet och lyckan?
Isobel kan inte det. Den gamla kärleken, den gamla sällheten kväver henne, trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Sorgen ligger som ett bylte mellan dem och hon orkar inte ens förska räcka sig över till andra sidan. I stället dövar hon sin kropp och sitt hjärta med andra män, med andra människor, med allting som i alla fall för ett ögonblick kan få henne att känna sig levande igen. Jag går bara ut en stund handlar om en kärlek som riskerar att drunkna och en kärlek som kan övervinna allt.
Detta var en ganska tung bok att läsa, min värsta mardröm är just det här - att inte kunna få några barn.
Så samtidigt som man blev förbannad på Isobel för hur hon beter sig mot sin man i sorgearbetet - att hon stänger honom ute, så förstår jag henne. Visst, jag kan inte direkt sätta mig in i hennes situation, men jag kan på något plan relatera till hennes sätt att avsky till sin man samtidigt som hon älskar honom över allt annat. Att hon känner att hon bara vill vara med honom i hela sitt liv, sin man som hon levt med och älskat i elva år, samtidigt som hon inte klarar av hans närhet - hans hud mot hennes.
Sedan Eriks kärlek till henne, den är så stark att det verkar som att ingenting hon gör skulle få honom att lämna henne. Han vet om att hon är ute och träffar andra män, han borde även förstå att hon ligger med dem, och trots det älskar han henne så innerligt. Han låter henne göra det och tar emot henne med öppna armar och kärlek när hon kommer hem morgonen efter en ute kväll.
Det imponerar på mig, att någon kärlek kan vara så stark.
Betyg:
***/*****
3/5
Detta blev en ganska flummit recension, hade svårt att få ner vad jag tyckte och tänkte om den. Hoppas ni fattade nåt av vad jag skrev iallafall! :P
Vad gör man när döden och kärleken envisas med att finnas på exakt samma punkt i världen?
Hur övelever man efter att ha älskat en ofödd dotter mer än man trodde var möjligt, och ändå sedan ha dödat henne? Kan man ens ta sig vidare, som samma person, med samma relationer och samma inställning till livet och lyckan?
Isobel kan inte det. Den gamla kärleken, den gamla sällheten kväver henne, trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Sorgen ligger som ett bylte mellan dem och hon orkar inte ens förska räcka sig över till andra sidan. I stället dövar hon sin kropp och sitt hjärta med andra män, med andra människor, med allting som i alla fall för ett ögonblick kan få henne att känna sig levande igen. Jag går bara ut en stund handlar om en kärlek som riskerar att drunkna och en kärlek som kan övervinna allt.
Detta var en ganska tung bok att läsa, min värsta mardröm är just det här - att inte kunna få några barn.
Så samtidigt som man blev förbannad på Isobel för hur hon beter sig mot sin man i sorgearbetet - att hon stänger honom ute, så förstår jag henne. Visst, jag kan inte direkt sätta mig in i hennes situation, men jag kan på något plan relatera till hennes sätt att avsky till sin man samtidigt som hon älskar honom över allt annat. Att hon känner att hon bara vill vara med honom i hela sitt liv, sin man som hon levt med och älskat i elva år, samtidigt som hon inte klarar av hans närhet - hans hud mot hennes.
Sedan Eriks kärlek till henne, den är så stark att det verkar som att ingenting hon gör skulle få honom att lämna henne. Han vet om att hon är ute och träffar andra män, han borde även förstå att hon ligger med dem, och trots det älskar han henne så innerligt. Han låter henne göra det och tar emot henne med öppna armar och kärlek när hon kommer hem morgonen efter en ute kväll.
Det imponerar på mig, att någon kärlek kan vara så stark.
Betyg:
***/*****
3/5
Detta blev en ganska flummit recension, hade svårt att få ner vad jag tyckte och tänkte om den. Hoppas ni fattade nåt av vad jag skrev iallafall! :P
Recension: Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist
Stockholm, 13 augusti 2002.
Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt.
Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat. Hans eget barnbarn har nyligen lagts i jorden på Råcksta kyrkogård. Har även de begravda slagit upp sina ögon?
Elvy har vårdat sin senile make till hans död. Begravningen ska äga rum två dagar senare. Men mitt i natten krafsar det på dörren.
När Davids hustru dör i en bilolycka, ber han Gud att få henne tillbaka. Men återkomsten till livet ser inte ut som han hoppats.
De döda återvänder, och vad vill de?
Bara det som alla vill: komma hem.
Vissa stunder under läsningen av boken fick jag rysningar av obehag genom kroppen, ibland kände jag att "Nää, fyfan". De döda vaknar och vill komma hem, bara det är ju obehagligt, sedan beskrivningen om hur se förmultnande kropparna ser ut och hur se beter sig som zombisar tycker jag är lite äckligt.
Men ändå blir jag aldrig sådär rädd som jag skulle önska att bli, men jag vet inte.. det kanske är svårt att bli så rädd genom att läsa en bok? Jag kommer ihåg när jag var liten och läste Skräckens hus böckerna, då var jag så rädd att jag inte trodde att jag skulle våga läsa vidare. Det är den känslan jag letar efter hela boken igenom, den där underbara rädslan som fängslar en. Men tyvär kommer den aldrig. Jag vet inte om det beror på mig eller på boken. Kan vara att jag blivit för "vuxen" för det eller att jag helt enkelt är för härdad, kan vara en blandning av både delarna.
Som jag skrivit tidigare hade jag under bokens gång ingen som hellst aning om hur den skulle sluta. Jag försökte spekulera men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé. Boken kunde för mig slutat hur som hellst tyckte jag under läsandets gång. Och för det får den ett stort + i kanten!
Jag tycker dock ändå att boken var väldigt bra och jag rekomenderar den till er där ute, om ni inte är allt för rädda för zombies det vill säga! ;)
Betyg
****/*****
4/5
Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt.
Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat. Hans eget barnbarn har nyligen lagts i jorden på Råcksta kyrkogård. Har även de begravda slagit upp sina ögon?
Elvy har vårdat sin senile make till hans död. Begravningen ska äga rum två dagar senare. Men mitt i natten krafsar det på dörren.
När Davids hustru dör i en bilolycka, ber han Gud att få henne tillbaka. Men återkomsten till livet ser inte ut som han hoppats.
De döda återvänder, och vad vill de?
Bara det som alla vill: komma hem.
Vissa stunder under läsningen av boken fick jag rysningar av obehag genom kroppen, ibland kände jag att "Nää, fyfan". De döda vaknar och vill komma hem, bara det är ju obehagligt, sedan beskrivningen om hur se förmultnande kropparna ser ut och hur se beter sig som zombisar tycker jag är lite äckligt.
Men ändå blir jag aldrig sådär rädd som jag skulle önska att bli, men jag vet inte.. det kanske är svårt att bli så rädd genom att läsa en bok? Jag kommer ihåg när jag var liten och läste Skräckens hus böckerna, då var jag så rädd att jag inte trodde att jag skulle våga läsa vidare. Det är den känslan jag letar efter hela boken igenom, den där underbara rädslan som fängslar en. Men tyvär kommer den aldrig. Jag vet inte om det beror på mig eller på boken. Kan vara att jag blivit för "vuxen" för det eller att jag helt enkelt är för härdad, kan vara en blandning av både delarna.
Som jag skrivit tidigare hade jag under bokens gång ingen som hellst aning om hur den skulle sluta. Jag försökte spekulera men upptäckte ganska snabbt att det inte var någon idé. Boken kunde för mig slutat hur som hellst tyckte jag under läsandets gång. Och för det får den ett stort + i kanten!
Jag tycker dock ändå att boken var väldigt bra och jag rekomenderar den till er där ute, om ni inte är allt för rädda för zombies det vill säga! ;)
Betyg
****/*****
4/5
Tille - Lille
Har precis läst ut Tille-Lille, fällde några tårar där i slutet. Måste bara säga hur starka han föräldrar var, att de orkade. I och för sig, vad gör man? Man måste orka, men att de tog sig igenom det så bra som de verkade göra.
Ska inte skriva så mycket mer om boken. Den berörde mig, det är allt jag vill säga.
Ska inte skriva så mycket mer om boken. Den berörde mig, det är allt jag vill säga.
Mina godingar har kommit!
Nu har jag båda mina böcker hemma! De verkar vara i bra skick för att vara begagnade (köpte dem på tradera).
Måste sätta mig och skriva klart det sista till jobbet idag. Är sjukt sugen på pizza men det verkade inte som att Älsklingen ville ha det(!?), men får höra mer när han kommer hem. Han är ute och promenerar.
Hadé!
Måste sätta mig och skriva klart det sista till jobbet idag. Är sjukt sugen på pizza men det verkade inte som att Älsklingen ville ha det(!?), men får höra mer när han kommer hem. Han är ute och promenerar.
Hadé!
Böckerna just nu
Här är böckerna som jag läser just nu, började på Hanteringen av odöda imorse, den verkar läskig! :P Jag älskade John Ajvide Lindqvist's förra bok Låt den rätte komma in, så jag har stora förväntningar på denna.
Nu måste jag jobba, har gått hem till mamma för att få lite arbetsro eftersom att Älsklingen är hemma hos oss.
Ha en fortsatt bra dag!
(Vilket jävla regnoväder det blev när jag gick till mammsen, tur att jag hade paraply med mig annars tror jag att jag hade drunknat)
Ha en fortsatt bra dag!
(Vilket jävla regnoväder det blev när jag gick till mammsen, tur att jag hade paraply med mig annars tror jag att jag hade drunknat)
Tyst stolthet - Danielle Steel
Nu har jag suttit och läst i två timmar och är äntligen klar med Danielle Steels Tyst stolthet. Det är inte det att boken är så dålig egentligen, men den är ju så sjukt klyschig. Hon kastar en massa överdrivet kärleksstrunt över en (visst önskar man väl att kärlekslivet skulle se ut så ibland) att man inte vet vart man ska ta vägen. Det känns väldigt amerikanskt även om hon försöker blandar in en hel del av den Japanska kulturen.
Masao Takashimaya, japansk universitetslärare, var en ovanlig man. Hans brinnande intresse för världen, för nya idéer och strömningar var lika stark som hans hustrus djupa bindning till de gamla japanska traditionerna. Ävndå var de lyckliga tillsammans och Masao hade stora planer för deras nyfödda dotter i början av 1920-talet.
Tjugo år senare sänder han den artonåriga Hiroko till Kalifornien för att läsa vid college. Hiroko är blyg och uppfostrad i sin mors gammeldags japanska anda, men hon förstår hur viktigt det är för hennes far att hon ser något annat än den inskränkta kvinnovärlden som Japan kan erbjuda och hon skulle aldrig drömma om att trotsa hans vilja.
När hon stiger iland i San Franciscos hamn i augusti 1941, blek och stum av hemlängtan, är det en total annorlunda värld som öppnar sig. Hon välkomnas av sin farbror Takeo, och hans familj.
Hennes kusiner i Kalifornien är mer amerikanska än japaner och har först svårt att förstå sig på den blyga, väluppfostrade Hiroko, som ser ut som en främmande exotisk fågel i sina vackra kimonor.
Det tar tid för Hiroko att anpassa sig till det nya livet och först när hon möter Peter Jenkins, hennes farbrors assistent på Stanforduniversitet, stillnar hennes värsta hemlängtan. Men kärleken som växer fram mellan en asiat och en amerikan är förbjudet i lag i Kalifornien vid denna tid.
När Hiroko börjar på den exlusiva internatskolan blir ingenting som hon hoppats - där möter hon bara fördomar, kyla och en spirande rasism som hon aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle få uppleva.
Den 7 december 1941 bombas Pearl Harbor av japanerna. Inom några timmar är kriget mellan USA och Japan ett faktum och Hiroko blir plötsligt en fiende i ett främmande land. Några månader senare råder utegångsförbud på kvällarna för japanerna, deras rörelsefrihet begränsas alltmer och trakasserier och hot hör till vardagen. Den stora katastrofen kommer när Hiroko och hennes släktingar evakueras till ett uppsamlingsläger, tvingade att sälja sitt hus, lämna sina arbeten och hela sin trygga tillvaro.
Den var väl en helt okey slöläsning, men det är en bok jag kommer glömma direkt. Den sätter inga spår hos mig tyvär.
En mysig kärleksbok som kan vara kul att läsa om man vill få läsa om oövervinnerlig kärlek, kanske få lite hopp om att den finns där ute.
Jag blev iallafall väldigt sugen på att köpa en snygg kimono! :D
Betyg
** / *****
2 / 5
Masao Takashimaya, japansk universitetslärare, var en ovanlig man. Hans brinnande intresse för världen, för nya idéer och strömningar var lika stark som hans hustrus djupa bindning till de gamla japanska traditionerna. Ävndå var de lyckliga tillsammans och Masao hade stora planer för deras nyfödda dotter i början av 1920-talet.
Tjugo år senare sänder han den artonåriga Hiroko till Kalifornien för att läsa vid college. Hiroko är blyg och uppfostrad i sin mors gammeldags japanska anda, men hon förstår hur viktigt det är för hennes far att hon ser något annat än den inskränkta kvinnovärlden som Japan kan erbjuda och hon skulle aldrig drömma om att trotsa hans vilja.
När hon stiger iland i San Franciscos hamn i augusti 1941, blek och stum av hemlängtan, är det en total annorlunda värld som öppnar sig. Hon välkomnas av sin farbror Takeo, och hans familj.
Hennes kusiner i Kalifornien är mer amerikanska än japaner och har först svårt att förstå sig på den blyga, väluppfostrade Hiroko, som ser ut som en främmande exotisk fågel i sina vackra kimonor.
Det tar tid för Hiroko att anpassa sig till det nya livet och först när hon möter Peter Jenkins, hennes farbrors assistent på Stanforduniversitet, stillnar hennes värsta hemlängtan. Men kärleken som växer fram mellan en asiat och en amerikan är förbjudet i lag i Kalifornien vid denna tid.
När Hiroko börjar på den exlusiva internatskolan blir ingenting som hon hoppats - där möter hon bara fördomar, kyla och en spirande rasism som hon aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle få uppleva.
Den 7 december 1941 bombas Pearl Harbor av japanerna. Inom några timmar är kriget mellan USA och Japan ett faktum och Hiroko blir plötsligt en fiende i ett främmande land. Några månader senare råder utegångsförbud på kvällarna för japanerna, deras rörelsefrihet begränsas alltmer och trakasserier och hot hör till vardagen. Den stora katastrofen kommer när Hiroko och hennes släktingar evakueras till ett uppsamlingsläger, tvingade att sälja sitt hus, lämna sina arbeten och hela sin trygga tillvaro.
Den var väl en helt okey slöläsning, men det är en bok jag kommer glömma direkt. Den sätter inga spår hos mig tyvär.
En mysig kärleksbok som kan vara kul att läsa om man vill få läsa om oövervinnerlig kärlek, kanske få lite hopp om att den finns där ute.
Jag blev iallafall väldigt sugen på att köpa en snygg kimono! :D
Betyg
** / *****
2 / 5
