Skriva av sig lite ilska och ångest
I förrgår var ju jag och pappa och hämtade mina sista saker hos Erik, först kändes det som ganska bra att få det gjort, även fast jag hade ångest inför det och var ganska nervös. Vi pratar ju inte med varandra längre och han vill inte ha med mig att göra, visst kan jag tycka det är jobbigt, men det är någonting jag får acceptera helt enkelt.
När vi kom dit var det mesta av mina saker redan nerpackade i en låda, och jag kan säga att stämningen INTE var bra, så jag ville mest därifrån så fort som möjligt.
När jag kommit hem och skulle börja packa upp sakerna så bröt jag ihop totalt.. vilket jäävla mörker. Erik hade packat ner en sak som jag tyckte var jävligt onödigt och jag förstår inte syftet med det? Ge mig dåligt samvete? Få mig att må dåligt? Eller trodde han helt och ärligt att jag ville ha den och skulle bli glad? Jag tvivlar ju starkt på att det är det sistnämnda alternativet.
Han hade alltså lagt ner ros som jag gav till honom när vi hade varit tillsammans i 100 dagar. Vi hade torkat den och den har hängt på väggen hos oss. Så det var alltså, den rosen och kortet jag gav till. VARFÖR i hela jävla världen la han ner den!? Till vilken nytta? Han mååste ju ha förstått hur ledsen jag skulle bli av det eftersom att han VET hur dåligt jag mår över det som hänt!! Så det jag undrar främst är: Känns det bättre nu? Känns det bra nu när du fått sticka ännu en jävla tagg i hjärtat på mig? Jaa, om det nu gör det så fucking jävla grattis då!! Så jävla onödigt av dig och så jävla okänsligt!!
Förut blev jag ledsen när jag tänkte på Erik och jag fick alltid dåligt samvete när han ploppade upp i huvudet på mig, men nu.. nää! Jag blir nu mest förbannad! Han sa själv till mig att han egentligen inte vill att jag ska vara ledsen och ha dåligt samvete.. men det tror jag han vill. Eller, det är klart att han vill på ett sätt och visst, det kan jag förstå också. Jag förstår att han är arg, men snälla kan han ta ut det på nåt annat sätt än på mig för jag orkar inte!
Jag önskar bara att han vet och förstår hur mycket jag har kämpad med allt under vårat förhållande och hur dåligt jag mått vissa stunder, jag gjorde mitt ALLT för att få det att funka. Jag kämpade på mer än jag egentligen orkade.. jag hade gjort allt för honom. Men tillslut pallade jag inte mer, det blev som det blev och visst känner jag sorg över det. Men samtidigt kan jag inte känna att allt var mitt fel, man är två i ett förhållande och han hade också sin del i att det som hände hände. Visst var det jag som gjorde det där valet att göra som jag gjorde... men efter mycket tänkade, tårar, ånger och feedback från min kära vän Jess så inser jag väl att jag inte ensam helt bär hela skulden.
Jag behövde skriva av mig detta och jag hoppas och önskar att Erik inte läser det här, för jag tror inte att han kommer må bättre av det och jag vill att han ska må bra. Men det är min blogg och behöver jag skriva av mig här gör jag det. Han behöver inte läsa.
När vi kom dit var det mesta av mina saker redan nerpackade i en låda, och jag kan säga att stämningen INTE var bra, så jag ville mest därifrån så fort som möjligt.
När jag kommit hem och skulle börja packa upp sakerna så bröt jag ihop totalt.. vilket jäävla mörker. Erik hade packat ner en sak som jag tyckte var jävligt onödigt och jag förstår inte syftet med det? Ge mig dåligt samvete? Få mig att må dåligt? Eller trodde han helt och ärligt att jag ville ha den och skulle bli glad? Jag tvivlar ju starkt på att det är det sistnämnda alternativet.
Han hade alltså lagt ner ros som jag gav till honom när vi hade varit tillsammans i 100 dagar. Vi hade torkat den och den har hängt på väggen hos oss. Så det var alltså, den rosen och kortet jag gav till. VARFÖR i hela jävla världen la han ner den!? Till vilken nytta? Han mååste ju ha förstått hur ledsen jag skulle bli av det eftersom att han VET hur dåligt jag mår över det som hänt!! Så det jag undrar främst är: Känns det bättre nu? Känns det bra nu när du fått sticka ännu en jävla tagg i hjärtat på mig? Jaa, om det nu gör det så fucking jävla grattis då!! Så jävla onödigt av dig och så jävla okänsligt!!
Förut blev jag ledsen när jag tänkte på Erik och jag fick alltid dåligt samvete när han ploppade upp i huvudet på mig, men nu.. nää! Jag blir nu mest förbannad! Han sa själv till mig att han egentligen inte vill att jag ska vara ledsen och ha dåligt samvete.. men det tror jag han vill. Eller, det är klart att han vill på ett sätt och visst, det kan jag förstå också. Jag förstår att han är arg, men snälla kan han ta ut det på nåt annat sätt än på mig för jag orkar inte!
Jag önskar bara att han vet och förstår hur mycket jag har kämpad med allt under vårat förhållande och hur dåligt jag mått vissa stunder, jag gjorde mitt ALLT för att få det att funka. Jag kämpade på mer än jag egentligen orkade.. jag hade gjort allt för honom. Men tillslut pallade jag inte mer, det blev som det blev och visst känner jag sorg över det. Men samtidigt kan jag inte känna att allt var mitt fel, man är två i ett förhållande och han hade också sin del i att det som hände hände. Visst var det jag som gjorde det där valet att göra som jag gjorde... men efter mycket tänkade, tårar, ånger och feedback från min kära vän Jess så inser jag väl att jag inte ensam helt bär hela skulden.
Jag behövde skriva av mig detta och jag hoppas och önskar att Erik inte läser det här, för jag tror inte att han kommer må bättre av det och jag vill att han ska må bra. Men det är min blogg och behöver jag skriva av mig här gör jag det. Han behöver inte läsa.
Kommentarer
Trackback
