bookoholic

Nu har jag precis läst ut boken, Svinalängorna, skriven av Susanna Alakoski. Senare ska jag sätta mig och skriva en sammanfattning på den, men inte än. Behöver en lite paus. Har läst i stort sätt hela dagen, min hjärna är lite seg.
Jag gillade boken, den var stark och gripande.
Den handlar om Leena som växer upp i Ystad under 60- och 70- talet. Hennes föräldrar kom till sverige från Finland i och med kriget och de lever under ganska svåra förhållanden.
Leenas föräldrar är "periodare", alltså alkoholister som dricker i perioder. De kan vara stupfulla i en vecka för att sedan nyktra till och vara nykter i några veckor, och sedan börjar allting om igen. När man börjar läsa är Leena ganska liten och förstår inte heller allt som händer hemma, jag får även uppfattningen om att föräldrarnas alkoholism inte är lika illa som det blir senare i boken. Men i och med att Leena och hennes syskon blir äldre, blir väl föräldrarnas ångest och självömkan över deras dåliga liv värre, och då blir även supandet värre.
Grannarna samlas ofta hemma hos Leena och då är det en stor fest som varar i flera dagar som står på schemat. Slagsmål mellan Leenas föräldrar hör också till vanligheterna, men även dessa blir värre och värre i och med bokens gång och åren. Flera gånger ringer Leena till polisen och de kommer och hämtar hennes pappa, skolan skickar in flera anmälningar till socialtjänsten men när de sedan kommer på ett "oväntat" besök är Leenas föräldrar inne i en nykter-period. När de är inne i en nykter-period är allt kliniskt rent hemma och de är välvårdade och fina. Så socialtjänsten "ser inget problem" och säger att det bara var ännu ett falsklarm. De blundar för de stora hålen i väggarna och de trasiga golven, hade de velat se så hade de sett.

Stark bok!