bookoholic

Jaha, vad tyckte jag om den här boken då? Kan ju börja med att säga att jag började läsa den någon gång i våras / på försommaren tror jag? Så det har tagit mig väldigt lång tid att läsa ut den. Varför det? kan man då fråga sig. Ja, jag är väl inte så mycket för reportageböcker först och främst. Sen har jag ju uttryckt tidigare att kriminalare inte är min grej och med Lasermannen blir det båda delarna på samma gång.

Tamas har blivit kritiserad i och med den här boken, många menar att den "fakta" som han beskriver i boken enbart är baserade på Tamas egna åsikter och tankar. När man läser diverse andra recensioner om denna bok får man klart för mig att man ska läsa boken med ett kritiskt öga och inte ta allting ordagrant.
Men det var oroligt i Sverige under denna tid. Ny demokrati fick ett stort politiskt inflytande hos många svenskar, och i och med att Ny demokrati lastade allt dåligt som hände i sverige under krisen på invandrarna blev stora delar av samhället väldigt främlingsfientliga. Jag tänker inte ta ställning här och nu om man kan lägga mycket av skulden för detta på Ny demokrati (Med Bert Karlsson i spetsen btw :P) som Tamas gör, men jag är av åsikten att samhället är väldigt styrt av media och av det som vi blir inpräntade är rätt och fel. Och ofta söker vi efter någon att skylla på när någonting går fel, och här kommer Ny demokrati och har syndabockarna framför sig: Invandrarna.

Många gånger blev jag riktigt irriterad på det jag läste. Urs och fy. Jag kan bara hoppas att det inte blir fullt så illa som i början av nittiotalet under denna ekonomiska kris vi är i idag. Det känns som att det är under kriser som samhället har lätt för att splittras och jag kan bara hoppas och göra det som lilla jag kan för att förhindra en samhällsdelning åt alla håll och kanter.

Det som var mest intressant här var att läsa om John Ausonius, vilken störd man och vilka störda tankar han hade. Jag läste lite mer om honom på wikipedia efter det här, läste på lite mer om morden han gjorde osv. Helt galen. Det som är mest absurt är att han hatar invandrare och mörka när han själv har två föräldrar som båda invandrade till sverige. Han har själv mörkt hår. Han kämpade ju i och för sig hårt med att förneka att han var någonting annat än "helsvensk" (om man kan säga så) och gjorde förgäves tappra försök att färga håret blont, vilket bara resulterade i en orange-aktig färg. han köpte så småning om också blåa linser för att bli så "svensk" som möjligt.

Det blev mycket svammel här ser jag... Ja, vet inte riktigt vad jag tycker om denna bok. Inte alls jättebra, men halvt intressant på vissa sätt. Kul att läsa litegrann om svensk politikhistoria.