Recension: Flyga drake - Khaled Hosseini
"De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i
ett fredligt Afghanistan.
De uppfostras sida vid sida men lever i helt skjila världar - Amir är rikemansson och Hassan är hans tjänare.
Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amirs familj till USA.
I Kalifornien anpassar sig Amir snabbt och lyckas skapa sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser han att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia."
Ååh, jag ville bara läsa, läsa, läsa och ha mer, mer, mer när jag läste den här boken. När jag var på jobbet om dagarna längtade jag efter att få komma hem och sätta mig i soffan bara för att få en stund tillsammans med boken.
Jag fortsattes förvånas hela tiden under bokens gång, jag kunde aldrig lista ut eller gissa vad som skulle hända eller vilka vändingar som skulle komma senare i boken. Jag blev alltid förvånad, chockad och överraskad. Flera gånger än en så började mitt hjärta rusa och bulta ordentligt när jag kom till ett spännande stycke. Många gånger var jag tvungen att läsa om stycket jag precis läst bara för att försäkra mig om att jag verkligen läst rätt, hade det där verkligen hänt.
Jag både skrattade, grät, kände medkänsla och avsky med och till karaktärerna i boken. Bilden jag får av det Afghanistan som beskrivs i början av boken är vacker och fridfull och jag skulle faktist vilja bo där. Och det känns lite konstigt när man blandar de känslorna med fördomarna och bilderna man har fått därifrån.
Den lojalitet Hassan visar till Amir är svår för mig att förstå, i min värld har jag så himla svårt att se att man kan vara så beskyddande och hängiven till någon annan människa. Jag vet inte om Hassan är det gentemot Amir för att han är hans tjänare eller om han är det för att Amir är hans bästa vän, om han är det av kärlek eller av plikt - att Amir har högre status än honom och då ska han kunna ta smällarna. Jag vill tro att det är av kärlek han gör det, men är det så... då gör vissa saker i boken ännu ondare i mig.
Khaled Hosseini har verkligen skrivit ett mästerverk, och jag vill bara ha mer!
Läs! Läs! Läs!
ett fredligt Afghanistan.
De uppfostras sida vid sida men lever i helt skjila världar - Amir är rikemansson och Hassan är hans tjänare.
Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amirs familj till USA.
I Kalifornien anpassar sig Amir snabbt och lyckas skapa sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser han att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia."
Ååh, jag ville bara läsa, läsa, läsa och ha mer, mer, mer när jag läste den här boken. När jag var på jobbet om dagarna längtade jag efter att få komma hem och sätta mig i soffan bara för att få en stund tillsammans med boken.
Jag fortsattes förvånas hela tiden under bokens gång, jag kunde aldrig lista ut eller gissa vad som skulle hända eller vilka vändingar som skulle komma senare i boken. Jag blev alltid förvånad, chockad och överraskad. Flera gånger än en så började mitt hjärta rusa och bulta ordentligt när jag kom till ett spännande stycke. Många gånger var jag tvungen att läsa om stycket jag precis läst bara för att försäkra mig om att jag verkligen läst rätt, hade det där verkligen hänt.
Jag både skrattade, grät, kände medkänsla och avsky med och till karaktärerna i boken. Bilden jag får av det Afghanistan som beskrivs i början av boken är vacker och fridfull och jag skulle faktist vilja bo där. Och det känns lite konstigt när man blandar de känslorna med fördomarna och bilderna man har fått därifrån.
Den lojalitet Hassan visar till Amir är svår för mig att förstå, i min värld har jag så himla svårt att se att man kan vara så beskyddande och hängiven till någon annan människa. Jag vet inte om Hassan är det gentemot Amir för att han är hans tjänare eller om han är det för att Amir är hans bästa vän, om han är det av kärlek eller av plikt - att Amir har högre status än honom och då ska han kunna ta smällarna. Jag vill tro att det är av kärlek han gör det, men är det så... då gör vissa saker i boken ännu ondare i mig.
Khaled Hosseini har verkligen skrivit ett mästerverk, och jag vill bara ha mer!
Läs! Läs! Läs!
Kommentarer
Trackback
