Skriva av mig lite
Jag känner att jag har så mycket tankar och känslor jag vill ha ur mig men jag har så svårt att få ner allt i ord. Jag känner att jag skulle vilja och behöva skriva av mig, men ärligt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag vet att du är sur på mig och tycker allt är mitt fel. På samma sätt tycker jag inte att du är oskyldig i det här heller, jag känner mig också sviken. Jag känner inte att du har funnits där för mig som jag skulle behövt. Du tycker kanske det, att du har gjort allt för mig. Men i så fall har du antingen visat det för dåligt eller så är jag blind.
Jag vet att du har behövt mer av mig än jag kunnat ge dig, och det är jag ledsen för, men jag har inte kunnat ge mer än såhär senaste tiden, jag har inte orkat. Visst, man ska ta vara på sina vänner... men jag anser att man alltid ska ta hand om sin egen hälsa först. Man ansvarar för sitt eget liv, alla gör det, och därför ska man först ta hand om sig själv. Men självkart ska man in i det längsta försöka låta bli att såra någon på vägen.
Du säger alltid att du älskar att ta hand om folk och se till att ANDRA mår bra, jaa, det är jättebra.. men du själv då? Du tar ju inte hand om dig själv på det sätt du egentligen kanske borde göra? Man får vara självisk ibland. Det har jag varit senaste tiden. Jag kan erkänna att jag har varit självisk.. men som jag skrev, man har i första hand ansvar lver sig själv. Jag var tvungen att se till att JAG överlevde i första hand, för det kan ingen annan göra åt mig. Det är bara jag själv som styr mitt eget öde. Det är jag själv som väljer om jag ska klara av att gå vidare eller inte. Det är JAG som väljer om jag ska sörja i evigheter eller om jag ska gå vidare med mitt liv. Jag valde att leva! Jag gillar att leva, jag tycker det är kul! Och för att kunna göra det var jag tvungen att se till att jag gick vidare. Och visst, du ville att jag skulle prata med dig om allt. Men jag kunde inte det. Ville inte lägga mer på dig. Då säger du att jag borde förstått att jag kunde lägga det på dig, att det gör mer ont för dig om jag inte pratar med dig. Ja, men då i stunden ville jag inte lägga det på dig. Det kändes bara fel. Både för att du hade mycket själv och för att det tog emot. Jag vet inte varför, kanske för att jag kände mig lite sviken. Jag vet att du inte kan förstå varför jag kände mig sviken, jag vet att du tycker att du gett ditt allt till mig. Och det kanske du har.. jag har bara inte känt det.
Du har säkert gjort ditt bästa för att vara där för mig, på samma sätt som jag har gett det jag orkar för att vara där för dig under den här tiden. Tro det eller ej... Men jag har försökt.
Men jag älskar dig fortfarande Bigsiz och jag tror att det an va bra för oss att få lite distans.
Jag vet att du är sur på mig och tycker allt är mitt fel. På samma sätt tycker jag inte att du är oskyldig i det här heller, jag känner mig också sviken. Jag känner inte att du har funnits där för mig som jag skulle behövt. Du tycker kanske det, att du har gjort allt för mig. Men i så fall har du antingen visat det för dåligt eller så är jag blind.
Jag vet att du har behövt mer av mig än jag kunnat ge dig, och det är jag ledsen för, men jag har inte kunnat ge mer än såhär senaste tiden, jag har inte orkat. Visst, man ska ta vara på sina vänner... men jag anser att man alltid ska ta hand om sin egen hälsa först. Man ansvarar för sitt eget liv, alla gör det, och därför ska man först ta hand om sig själv. Men självkart ska man in i det längsta försöka låta bli att såra någon på vägen.
Du säger alltid att du älskar att ta hand om folk och se till att ANDRA mår bra, jaa, det är jättebra.. men du själv då? Du tar ju inte hand om dig själv på det sätt du egentligen kanske borde göra? Man får vara självisk ibland. Det har jag varit senaste tiden. Jag kan erkänna att jag har varit självisk.. men som jag skrev, man har i första hand ansvar lver sig själv. Jag var tvungen att se till att JAG överlevde i första hand, för det kan ingen annan göra åt mig. Det är bara jag själv som styr mitt eget öde. Det är jag själv som väljer om jag ska klara av att gå vidare eller inte. Det är JAG som väljer om jag ska sörja i evigheter eller om jag ska gå vidare med mitt liv. Jag valde att leva! Jag gillar att leva, jag tycker det är kul! Och för att kunna göra det var jag tvungen att se till att jag gick vidare. Och visst, du ville att jag skulle prata med dig om allt. Men jag kunde inte det. Ville inte lägga mer på dig. Då säger du att jag borde förstått att jag kunde lägga det på dig, att det gör mer ont för dig om jag inte pratar med dig. Ja, men då i stunden ville jag inte lägga det på dig. Det kändes bara fel. Både för att du hade mycket själv och för att det tog emot. Jag vet inte varför, kanske för att jag kände mig lite sviken. Jag vet att du inte kan förstå varför jag kände mig sviken, jag vet att du tycker att du gett ditt allt till mig. Och det kanske du har.. jag har bara inte känt det.
Du har säkert gjort ditt bästa för att vara där för mig, på samma sätt som jag har gett det jag orkar för att vara där för dig under den här tiden. Tro det eller ej... Men jag har försökt.
Men jag älskar dig fortfarande Bigsiz och jag tror att det an va bra för oss att få lite distans.
Kommentarer
Trackback
