bookoholic

"Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington.
Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden
själv. Men när hon träffar den gåtfulla och förföriska
Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning.

Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig.
Men nu går ingen säker,  minst av allt Bella som är den
person Edward älskar mer än någon annan.
Edwards och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan
begär och livsfara."



Jag kan bara säga Åååh, åååh, åååh! Ni som läst tidigare inlägg från min blogg vet att jag gillar den här boken! Eller ja, gillar är väl ett svagt ord i sammanhanget. I love it!
Det är så bra, vampyrer och människor. Förbjuden och omöjlig kärlek. Så bra och så fint! Man vill bara inte sluta läsa men inser att man börjar bli tvungen när klockan närmar sig fyra på morgonen. Jag lägger då motvilligt ifrån mig boken och längtar redan till nästa dag när jag kan få fortsätta.

Jag läste en utökad verson av den här boken. I delen, innan kapitell ett börjar, berättar Edward om sitt första möte med Bella och den delen är vad jag förstått inte med i den "vanliga" utgåvan. Vad glad jag är att jag läste den här versonen då. Jag älskade den delen när han berättar om det och man fick se hur han såg på henne. Hur oemotståndlig hon var för honom och hur svårt han hade det att hantera situationen.

Allt man kan önska sig i en bok finns med här: kärlek, spänning, hat.. ja allt! Och det är så bra skrivet!
Ibland tycker jag att Bella är lite för framfusig, ställer frågor som jag aldrig skulle kunna och det gör att jag skäms jag så mycket när jag läser att jag rodnar! Det är så mycket känslor i boken, jag skrattar och jag gråter, jag är rädd och jag är upprymd och glad. Det är bara så bra!

Jag kan ju bara säga att som den vampyrälskande tjej jag har varit i många år att den här boken får mig att älska vampyrer ännu mer! De är så oemotståndliga!
Jag vill bara möta denna Edward, jag vill att det är MIG han ska bli kär i.. hur patetiskt det än låter. Men jag kan bara inte låta bli.