Recension: Bombyx - Anne Rambach
Bombyx
Författare: Anne Rambach
Utgivningsår: 2008
Förlag: Sekwa Förlag
"För den som avslöjar hemligheten är döden ett lågt pris."
"Frilandsreportern Diane Harpmann försöker döva sorgen efter en personlig tragedi genom att skriva ytliga livsstilsreportage. Under ett jobb på restaurang Bombyx i Paris Chinatown hamnar hon mitt i en blodig eldstrid. Hon klarar sig undan med livet i behåll och engångskameran full med avslöjande foton.
Tillsammans med en kollega ger hon sig in i en livsfarlig undersökning med tvära kast mellan kinesiska triader, amerikanska spioner, rysk maffia och fransk säkerhetstjänst. Hot, vittnen som försvinner, manipulation, statslögner mot bakgrund av industrispionage och bioterrorism - och snart blir Diane själv måltavla."
Jag blev positivt överraskad till den här boken, ska jag börja med att säga. Jag hade inte så jättehöga förväntningar och egentligen känner jag att kriminalare eller sådanna här research-böcker egentligen inte brukar falla mig rätt på tungan alla gånger. Men den här gången faller det dock ganska rätt, vilket gör mig glad!
Boken är lättläst och Rambach skriver på ett sätt som gör att läsaren verkligen är med i det som händer hela tiden. Hon lyckas hålla spänningen om researchen vid liv samtidigt som huvudpersonen Diane har egna spöken i sin privata garderob som man vill veta mer om. Rambach skriver väldigt miljöbeskrivande och det gillar jag, dock tyckte jag att det kunde bli lite rörigt med alla franska namn på olika byggnader och platser.
Dianne är frilandsjournalist och är bosatt i Paris, efter en personlig tragedi tar hon bara på sig enkla uppdrag och lever en dag i taget. En dag när hon är på restaurangen Bombyx för att fotografeta ett bröllop och intervjua de som är där bryter en skottlossning ut och Dianne överlever med nöd och näppe, hon lyckas till och med fånga mördaren på bild. Efter det blir Dianne blir nästan besatt av att ta reda på vad som hände där den kvällen och varför det hände, det här kan komma att bli hennes livs artikel. Hon kastar sig in i den grävande journalistiken och hamnar snart själv mitt i eldstriden.
En liten sak jag har att klaga på är att det var väldigt många karaktärer och massa olika människor med och jag hade svårt att skilja på vem som var vad i vissa sammanhang. Som jag skrivit förut har jag dåligt namnminne och det här problemet var inte till min fördel här.
Författare: Anne Rambach
Utgivningsår: 2008
Förlag: Sekwa Förlag
"För den som avslöjar hemligheten är döden ett lågt pris."
"Frilandsreportern Diane Harpmann försöker döva sorgen efter en personlig tragedi genom att skriva ytliga livsstilsreportage. Under ett jobb på restaurang Bombyx i Paris Chinatown hamnar hon mitt i en blodig eldstrid. Hon klarar sig undan med livet i behåll och engångskameran full med avslöjande foton.
Tillsammans med en kollega ger hon sig in i en livsfarlig undersökning med tvära kast mellan kinesiska triader, amerikanska spioner, rysk maffia och fransk säkerhetstjänst. Hot, vittnen som försvinner, manipulation, statslögner mot bakgrund av industrispionage och bioterrorism - och snart blir Diane själv måltavla."
Jag blev positivt överraskad till den här boken, ska jag börja med att säga. Jag hade inte så jättehöga förväntningar och egentligen känner jag att kriminalare eller sådanna här research-böcker egentligen inte brukar falla mig rätt på tungan alla gånger. Men den här gången faller det dock ganska rätt, vilket gör mig glad!
Boken är lättläst och Rambach skriver på ett sätt som gör att läsaren verkligen är med i det som händer hela tiden. Hon lyckas hålla spänningen om researchen vid liv samtidigt som huvudpersonen Diane har egna spöken i sin privata garderob som man vill veta mer om. Rambach skriver väldigt miljöbeskrivande och det gillar jag, dock tyckte jag att det kunde bli lite rörigt med alla franska namn på olika byggnader och platser.
Dianne är frilandsjournalist och är bosatt i Paris, efter en personlig tragedi tar hon bara på sig enkla uppdrag och lever en dag i taget. En dag när hon är på restaurangen Bombyx för att fotografeta ett bröllop och intervjua de som är där bryter en skottlossning ut och Dianne överlever med nöd och näppe, hon lyckas till och med fånga mördaren på bild. Efter det blir Dianne blir nästan besatt av att ta reda på vad som hände där den kvällen och varför det hände, det här kan komma att bli hennes livs artikel. Hon kastar sig in i den grävande journalistiken och hamnar snart själv mitt i eldstriden.
En liten sak jag har att klaga på är att det var väldigt många karaktärer och massa olika människor med och jag hade svårt att skilja på vem som var vad i vissa sammanhang. Som jag skrivit förut har jag dåligt namnminne och det här problemet var inte till min fördel här.
Recension: Och när sommaren är slut? - Danielle Steel
Och när sommaren är slut?
Orginaltitel: Summer's end
Författare: Danielle Steel
Utgivningsår: 1984 och 1986
Förlag: Wahlströms
Orginaltitel: Summer's end
Författare: Danielle Steel
Utgivningsår: 1984 och 1986
Förlag: Wahlströms
"De möttes på stranden i Carmel och från den stunden existerade bara de två - Deanna och Ben. Det var som om de alltid hade känt varandra, som om ingenting skulle komma efter, de hade bara den tid och det liv de just nu delade.
Men trots att deras kärlek hade en glöd och en intensitet som ingen av dem trott vara möjlig, visste de båda att de snart måste skiljas åt. När sommaren var slut skulle Deanna återvända till Marc-Edouard. Hon kunde inte lämna sin man - han som räddat henne från ensamheten och svält och som givit henne trygghet. Hon var skyldig honom så mycket och hon älskade honom fortfarande.
Eller gjorde hon det? Nu visste hon inte svaret längre..."
Jag tycker att det är så svårt när det kommer till Danielle Steel böcker. Vissa av hennes böcker gillar jag, men andra har jag så svårt för. Den här boken hamnar i den senare kategorin. Herregud, säger jag bara.
Jag blev så förbannad ibland när jag läste. Deanna som bor tillsammans med sin make och de lever i ett dött och tråkigt äktenskap. De har en dotter, Pilar, som Deannas make har skämt bort över öronen och Deanna har ingenting att säga till om när det kommer till uppfostran av henne. Pilar är ju Marc-Edouards ögonsten och hon är hans dotter. Han bestämmer.
Marc-Edouard har sin rötter i Frankrike och Pilar har vuxit upp och spenderat alla sina lovdagar hos hans föräldrar i Frankrike. Deanna har med sorgsna ögon sett sin dotter bli som sin svärmor, som hon absolut inte kommer överrens med eller tycker om. När Pilar får sommarlov åker hon och Marc-Edouard till Frankrike för att tillbringa sommaren där medan Deanna väljer att stanna hemma. Pilar önskade sig en "liten motorcykel" i present men Deanna sa direkt ifrån att det får hon inte, vilket återigen gjorde att Deanna blev den "onda häxan" i Pilars ögon. Jag ska inte avslöja om Pilar fick motorcykeln när hon kom till Frankrike, men ni kan kanske gissa? :P
När maken och dottern är bortresta tillbringar Deanna all tid hon kan i sin ateljé och ägnar sig åt det hon älskar att göra: att måla. Marc-Edouard har alltid tyckt att hon ska sluta med det och stödjer inte hennes talang och passion överhuvudtaget. Redan där, när man får veta det i början av boken kom ordet till mig: mansgris. Och ju länge i boken jag kommer, desto mer avskyr jag honom. Jag avskyr honom, hans sätt att kontrolera Deanna, hans sätt att tänka... Ja hela hans sätt och hans personlighet! FY!
Och jag blir förbannad på henne för att hon bara är tyst och nickar, för att hon accepterar hans beteende och att hon bara står tyst vid sidan av och spelar med i hans spel om den fina familjen. Tack och lov kommer Ben in i bilden, nu när hon bor ensam under sommaren, och rör om lite i grytan.
Men nää, jag tycker inte att detta var en bra bok. Ville mest veta hur den slutade och bli klar med den. Som sagt, har jag börjat läsa en bok vill jag läsa klart. Jag är ingen som kan avsluta en bok när jag börjat den. Så är det oftast iallafall. Dock slutade jag nyss läsa Den femte sanningen av Doris Lessing. Jag orkade inte. Men jag ska ge den en chans till någongång har jag lovat mig själv!
Men trots att deras kärlek hade en glöd och en intensitet som ingen av dem trott vara möjlig, visste de båda att de snart måste skiljas åt. När sommaren var slut skulle Deanna återvända till Marc-Edouard. Hon kunde inte lämna sin man - han som räddat henne från ensamheten och svält och som givit henne trygghet. Hon var skyldig honom så mycket och hon älskade honom fortfarande.
Eller gjorde hon det? Nu visste hon inte svaret längre..."
Jag tycker att det är så svårt när det kommer till Danielle Steel böcker. Vissa av hennes böcker gillar jag, men andra har jag så svårt för. Den här boken hamnar i den senare kategorin. Herregud, säger jag bara.
Jag blev så förbannad ibland när jag läste. Deanna som bor tillsammans med sin make och de lever i ett dött och tråkigt äktenskap. De har en dotter, Pilar, som Deannas make har skämt bort över öronen och Deanna har ingenting att säga till om när det kommer till uppfostran av henne. Pilar är ju Marc-Edouards ögonsten och hon är hans dotter. Han bestämmer.
Marc-Edouard har sin rötter i Frankrike och Pilar har vuxit upp och spenderat alla sina lovdagar hos hans föräldrar i Frankrike. Deanna har med sorgsna ögon sett sin dotter bli som sin svärmor, som hon absolut inte kommer överrens med eller tycker om. När Pilar får sommarlov åker hon och Marc-Edouard till Frankrike för att tillbringa sommaren där medan Deanna väljer att stanna hemma. Pilar önskade sig en "liten motorcykel" i present men Deanna sa direkt ifrån att det får hon inte, vilket återigen gjorde att Deanna blev den "onda häxan" i Pilars ögon. Jag ska inte avslöja om Pilar fick motorcykeln när hon kom till Frankrike, men ni kan kanske gissa? :P
När maken och dottern är bortresta tillbringar Deanna all tid hon kan i sin ateljé och ägnar sig åt det hon älskar att göra: att måla. Marc-Edouard har alltid tyckt att hon ska sluta med det och stödjer inte hennes talang och passion överhuvudtaget. Redan där, när man får veta det i början av boken kom ordet till mig: mansgris. Och ju länge i boken jag kommer, desto mer avskyr jag honom. Jag avskyr honom, hans sätt att kontrolera Deanna, hans sätt att tänka... Ja hela hans sätt och hans personlighet! FY!
Och jag blir förbannad på henne för att hon bara är tyst och nickar, för att hon accepterar hans beteende och att hon bara står tyst vid sidan av och spelar med i hans spel om den fina familjen. Tack och lov kommer Ben in i bilden, nu när hon bor ensam under sommaren, och rör om lite i grytan.
Men nää, jag tycker inte att detta var en bra bok. Ville mest veta hur den slutade och bli klar med den. Som sagt, har jag börjat läsa en bok vill jag läsa klart. Jag är ingen som kan avsluta en bok när jag börjat den. Så är det oftast iallafall. Dock slutade jag nyss läsa Den femte sanningen av Doris Lessing. Jag orkade inte. Men jag ska ge den en chans till någongång har jag lovat mig själv!
Att förlora Gemma - Katy Gardner
Att förlora Gemma
Orginaltitel: Losing Gemma
Författare: Kathy Gardner
Utgivningsår: 2002
Förlag: Wahlström & Widstrand
Detta var en väldigt bra bok som jag nästan inte ville lägga ifrån mig. Jag ville läsa klart den så snabbt som möjligt för att jag skulle få veta vad som hade hänt med Gemma, och jag kan garantera er detta: Det var inte vad jag hade väntat mig.
De två vännerna reser iväg till Indien med sina ryggsäckar. Esther är världsvan och utåtriktad medan Gemma är blyg och tillbakadragen. Esther är den som styr och ställer i vart de skall åka och hur de ska gå tillväga med allt, hon har ju trots allt rest tidigare. Att den resan var en solsemester med familjen spelar ingen roll... Så där är de, två unga flickor ensamma i stora Indien.
Redan från början blir någonting fel mellan Esther och Gemma och man känner att det ligger någonting och pyr mellan dem. Men de försöker hålla modet och entusiasmen vid liv och gör sitt bästa för att hålla en god stämning. På en tågstation möter de sedan den mystiska Coral som hakar på dem på tågresan mot Calcutta. Gemma och Coral finner varandra snabbt och blir goda vänner. Esther blir avundsjuk på deras vänskap och känner sig utanför, samtidigt som hon inte kan slå bort känslan av att det är någonting konstigt med Coral och att hon inte är den som hon säger sig att vara.
En bra och spännande bok som gav mig en känsla av obehag lite nu och då. Som jag skrev, man vill inte sluta läsa för man är så nyfiken över vad som egentligen hände med Gemma.
Orginaltitel: Losing Gemma
Författare: Kathy Gardner
Utgivningsår: 2002
Förlag: Wahlström & Widstrand
"Esther och Gemma är bästa vänner sedan barnsben; som ler och långhalm hänger de ihop trots att så mycket skiljer dem åt. Esther är vacker och impulsiv, säker på sig själv och sin förmåga ayy charma omgivningen. Gemma är mer alldaglig, ständigt i färd med despetara bantningskurer, ständigt olyckligt kär och med högflygande planer som aldrig riktigt går i lås. Tillsammans ska de ge sig av på sitt livs äventyr: ett helt år på resande fot i Indien.
Esther är den som planerar och styr, hon är euforisk inför utsikten att slippa England och den grå vardagen. Att Gemma är lika entusiastisk som hon själv tar hon för givet. Men väl framme i Delhi går saker och ting fel redan från början, och snart har drömresan förvandlats till en mardröm.
Fem år senare återvänder Esther till Indien för att ta reda på vad som egentligen hände när hon förlorade Gemma."
Esther är den som planerar och styr, hon är euforisk inför utsikten att slippa England och den grå vardagen. Att Gemma är lika entusiastisk som hon själv tar hon för givet. Men väl framme i Delhi går saker och ting fel redan från början, och snart har drömresan förvandlats till en mardröm.
Fem år senare återvänder Esther till Indien för att ta reda på vad som egentligen hände när hon förlorade Gemma."
Detta var en väldigt bra bok som jag nästan inte ville lägga ifrån mig. Jag ville läsa klart den så snabbt som möjligt för att jag skulle få veta vad som hade hänt med Gemma, och jag kan garantera er detta: Det var inte vad jag hade väntat mig.
De två vännerna reser iväg till Indien med sina ryggsäckar. Esther är världsvan och utåtriktad medan Gemma är blyg och tillbakadragen. Esther är den som styr och ställer i vart de skall åka och hur de ska gå tillväga med allt, hon har ju trots allt rest tidigare. Att den resan var en solsemester med familjen spelar ingen roll... Så där är de, två unga flickor ensamma i stora Indien.
Redan från början blir någonting fel mellan Esther och Gemma och man känner att det ligger någonting och pyr mellan dem. Men de försöker hålla modet och entusiasmen vid liv och gör sitt bästa för att hålla en god stämning. På en tågstation möter de sedan den mystiska Coral som hakar på dem på tågresan mot Calcutta. Gemma och Coral finner varandra snabbt och blir goda vänner. Esther blir avundsjuk på deras vänskap och känner sig utanför, samtidigt som hon inte kan slå bort känslan av att det är någonting konstigt med Coral och att hon inte är den som hon säger sig att vara.
En bra och spännande bok som gav mig en känsla av obehag lite nu och då. Som jag skrev, man vill inte sluta läsa för man är så nyfiken över vad som egentligen hände med Gemma.
Recension: Smuts - Katarina Wennstam
SMUTS
Författare: Katarina Wennstam
Utgivningsår: 2007
Förlag: Albert Bonniers Förlag
"Jonas Wahl är framgångsrik advokat. Han har en vacker fru, fina barn och
ett i varje detalj designat hus. Jonas karriär har tagit ordentlig fart och han har fått ett erbjudande från TV att kommentera en traffickingrättegång som dominerar Sveriges nyhetsbevakning. Vad ingen vet är att han spelar ett mycket högt spel i medias strålkastarljus.
Hustrun Rebecca borde kunna skatta sig lycklig, men det finns en krypande känsla av att allt inte står rätt till. Vad gör Jonas alla kvällar han jobbar över? Samtidigt utvecklas deras 14-åriga dotter Emma snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på. Emma lockas och skräms av sina egna fantasier. Skammen bränner - men vem är det egentligen som är skamlig?"
Detta är den tredje boken jag läst av Katarina Wennstam, men det är den första romanen. Jag har tidigare läst hennes böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Katarina tar med en till en värld som man mycket väl känner till men som man på ett sätt förnekar att man vet om, hon pratar om det känsliga ämnet prostitution, sexhandel och människohandel. Hon målar upp en bild att sexköparna och torkarna inte alls behöver vara dessa sliskiga, ensamma gubbarna som inte kan få sex på annat håll. Det kan vara precis vem som hellst.
Här möter vi alltså Jonas Wahl och hans familj. Jonas är en framgångsrik och omtyckt advokat som utifrån ser ut att leva det perfekta livet, med en underbar fru och fina barn. Men man ska väl komma ihåg att allting inte alltid är som det ser ut att vara. Bakom väggarna i det stora, fina huset familjen bor i är situationen inte lika vacker. Jonas jobbar mycket och ofta övertid. Han hustru Rebecca misstänker att han har en affär med en annan kvinna men låtsas som att hon inte ser och fortsätter skådespelet om den "fina familjen".
Jonas lider av ett beroende han inte kan styra över och situationen han har satt sig i börjar falla honom ur händerna. Han gör det han kan för att vara den perfekte familjefadern och en bra make, men sexberoendet gör det svårt för honom. Han märker att Rebecca säkert misstänker någonting och att hon undrar var han är hela kvällarna. Han älskar sin fru och vill bara få ett slut på karusellen och vara nöjd med det han han, men det verkar inte vara så enkelt för honom. "Jag behöver hjälp", är tanken han har tänkt flera gånger. Varje gång han går till en ny flicka sätter han sin perfekta tillvaro på spel, det är han väl medveten om. Men trots det kan han inte sluta.
Jag tycker att det här absolut är en läsvärd bok. Jag gillar Katarina Wennstam och hennes sätt att skriva. Boken är lättläst men med ett ganska tungt innehåll om högt uppsatta män och sexhandel. Det är en viktig fråga som det pratas för lite om. Hur många flickor är det egentligen som luras till sverige från öststats-länderna i hopp och mycket pengar och ett bra jobb? De kommer hit med höga förväntningar som krossas när de blir inlåsta i små lägenheter och tvingas till sex flera gånger per dag och större delen av pengarna sexköparna betalar för det tar hallikarna.
Jag tyckte att det kanske blev lite smått förvirrande ibland med olika karaktärer, om vem som arbetade med vad osv. Men bara man läste vidare gick det upp för en ganska snabbt vem personen var igen. Att jag hade det här problemet kan kanske bero på att jag är ganska dålig på namn, för andra kanske detta inte alls är ett problem när de läser denna bok.
Författare: Katarina Wennstam
Utgivningsår: 2007
Förlag: Albert Bonniers Förlag
"Jonas Wahl är framgångsrik advokat. Han har en vacker fru, fina barn och
ett i varje detalj designat hus. Jonas karriär har tagit ordentlig fart och han har fått ett erbjudande från TV att kommentera en traffickingrättegång som dominerar Sveriges nyhetsbevakning. Vad ingen vet är att han spelar ett mycket högt spel i medias strålkastarljus.
Hustrun Rebecca borde kunna skatta sig lycklig, men det finns en krypande känsla av att allt inte står rätt till. Vad gör Jonas alla kvällar han jobbar över? Samtidigt utvecklas deras 14-åriga dotter Emma snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på. Emma lockas och skräms av sina egna fantasier. Skammen bränner - men vem är det egentligen som är skamlig?"
Detta är den tredje boken jag läst av Katarina Wennstam, men det är den första romanen. Jag har tidigare läst hennes böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Katarina tar med en till en värld som man mycket väl känner till men som man på ett sätt förnekar att man vet om, hon pratar om det känsliga ämnet prostitution, sexhandel och människohandel. Hon målar upp en bild att sexköparna och torkarna inte alls behöver vara dessa sliskiga, ensamma gubbarna som inte kan få sex på annat håll. Det kan vara precis vem som hellst.
Här möter vi alltså Jonas Wahl och hans familj. Jonas är en framgångsrik och omtyckt advokat som utifrån ser ut att leva det perfekta livet, med en underbar fru och fina barn. Men man ska väl komma ihåg att allting inte alltid är som det ser ut att vara. Bakom väggarna i det stora, fina huset familjen bor i är situationen inte lika vacker. Jonas jobbar mycket och ofta övertid. Han hustru Rebecca misstänker att han har en affär med en annan kvinna men låtsas som att hon inte ser och fortsätter skådespelet om den "fina familjen".
Jonas lider av ett beroende han inte kan styra över och situationen han har satt sig i börjar falla honom ur händerna. Han gör det han kan för att vara den perfekte familjefadern och en bra make, men sexberoendet gör det svårt för honom. Han märker att Rebecca säkert misstänker någonting och att hon undrar var han är hela kvällarna. Han älskar sin fru och vill bara få ett slut på karusellen och vara nöjd med det han han, men det verkar inte vara så enkelt för honom. "Jag behöver hjälp", är tanken han har tänkt flera gånger. Varje gång han går till en ny flicka sätter han sin perfekta tillvaro på spel, det är han väl medveten om. Men trots det kan han inte sluta.
Jag tycker att det här absolut är en läsvärd bok. Jag gillar Katarina Wennstam och hennes sätt att skriva. Boken är lättläst men med ett ganska tungt innehåll om högt uppsatta män och sexhandel. Det är en viktig fråga som det pratas för lite om. Hur många flickor är det egentligen som luras till sverige från öststats-länderna i hopp och mycket pengar och ett bra jobb? De kommer hit med höga förväntningar som krossas när de blir inlåsta i små lägenheter och tvingas till sex flera gånger per dag och större delen av pengarna sexköparna betalar för det tar hallikarna.
Jag tyckte att det kanske blev lite smått förvirrande ibland med olika karaktärer, om vem som arbetade med vad osv. Men bara man läste vidare gick det upp för en ganska snabbt vem personen var igen. Att jag hade det här problemet kan kanske bero på att jag är ganska dålig på namn, för andra kanske detta inte alls är ett problem när de läser denna bok.
Recension: En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
"Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli.
Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda famlij till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och bahandlas som en i familjen,
Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när inbördeskriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda höndelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.
Det jag tyckte var bäst med den här boken var att man verkligen färdades till en helt ny värld och en helt ny kultur. Boken utspelar sig i Nigeria mellan 1960 och 1970 -talet.
Jag tyckte till en början att det var lite svårt att hänga med i det politiska som de diskuterade en hel del, jag hade lite svårt att greppa vilka som ville vad och vilka länder som var onda och goda (historia och religion har aldrig varit min starka sida). Men efter ett tag lärde jag mig att huvudpersonerna var det folk som ville bryta sig loss från Nigeria och starta ett eget land, Biaffra.
Ett stort inbördeskrig bryter ut, man får följa deras kamp mot ett självständigt Biaffra och de möter båder svält, svek och död. Det som dock alltid finns med i boken trots allt som händer är hoppet. Huvudkaraktärerna slutar aldrig någonsin tro på att Biaffra ska vinna kriget och att de tillslut ska bli en självständig stat.
Det är en ganska mysig och läsvärd bok, men ingenting som jag totalt fastnade i direkt.
Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda famlij till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och bahandlas som en i familjen,
Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när inbördeskriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda höndelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.
Det jag tyckte var bäst med den här boken var att man verkligen färdades till en helt ny värld och en helt ny kultur. Boken utspelar sig i Nigeria mellan 1960 och 1970 -talet.
Jag tyckte till en början att det var lite svårt att hänga med i det politiska som de diskuterade en hel del, jag hade lite svårt att greppa vilka som ville vad och vilka länder som var onda och goda (historia och religion har aldrig varit min starka sida). Men efter ett tag lärde jag mig att huvudpersonerna var det folk som ville bryta sig loss från Nigeria och starta ett eget land, Biaffra.
Ett stort inbördeskrig bryter ut, man får följa deras kamp mot ett självständigt Biaffra och de möter båder svält, svek och död. Det som dock alltid finns med i boken trots allt som händer är hoppet. Huvudkaraktärerna slutar aldrig någonsin tro på att Biaffra ska vinna kriget och att de tillslut ska bli en självständig stat.
Det är en ganska mysig och läsvärd bok, men ingenting som jag totalt fastnade i direkt.
Svinalängorna - Susanna Alakoski
Nu har jag precis läst ut boken, Svinalängorna, skriven av Susanna Alakoski. Senare ska jag sätta mig och skriva en sammanfattning på den, men inte än. Behöver en lite paus. Har läst i stort sätt hela dagen, min hjärna är lite seg.
Jag gillade boken, den var stark och gripande.
Den handlar om Leena som växer upp i Ystad under 60- och 70- talet. Hennes föräldrar kom till sverige från Finland i och med kriget och de lever under ganska svåra förhållanden.
Leenas föräldrar är "periodare", alltså alkoholister som dricker i perioder. De kan vara stupfulla i en vecka för att sedan nyktra till och vara nykter i några veckor, och sedan börjar allting om igen. När man börjar läsa är Leena ganska liten och förstår inte heller allt som händer hemma, jag får även uppfattningen om att föräldrarnas alkoholism inte är lika illa som det blir senare i boken. Men i och med att Leena och hennes syskon blir äldre, blir väl föräldrarnas ångest och självömkan över deras dåliga liv värre, och då blir även supandet värre.
Grannarna samlas ofta hemma hos Leena och då är det en stor fest som varar i flera dagar som står på schemat. Slagsmål mellan Leenas föräldrar hör också till vanligheterna, men även dessa blir värre och värre i och med bokens gång och åren. Flera gånger ringer Leena till polisen och de kommer och hämtar hennes pappa, skolan skickar in flera anmälningar till socialtjänsten men när de sedan kommer på ett "oväntat" besök är Leenas föräldrar inne i en nykter-period. När de är inne i en nykter-period är allt kliniskt rent hemma och de är välvårdade och fina. Så socialtjänsten "ser inget problem" och säger att det bara var ännu ett falsklarm. De blundar för de stora hålen i väggarna och de trasiga golven, hade de velat se så hade de sett.
Stark bok!
Jag gillade boken, den var stark och gripande.
Den handlar om Leena som växer upp i Ystad under 60- och 70- talet. Hennes föräldrar kom till sverige från Finland i och med kriget och de lever under ganska svåra förhållanden.
Leenas föräldrar är "periodare", alltså alkoholister som dricker i perioder. De kan vara stupfulla i en vecka för att sedan nyktra till och vara nykter i några veckor, och sedan börjar allting om igen. När man börjar läsa är Leena ganska liten och förstår inte heller allt som händer hemma, jag får även uppfattningen om att föräldrarnas alkoholism inte är lika illa som det blir senare i boken. Men i och med att Leena och hennes syskon blir äldre, blir väl föräldrarnas ångest och självömkan över deras dåliga liv värre, och då blir även supandet värre.
Grannarna samlas ofta hemma hos Leena och då är det en stor fest som varar i flera dagar som står på schemat. Slagsmål mellan Leenas föräldrar hör också till vanligheterna, men även dessa blir värre och värre i och med bokens gång och åren. Flera gånger ringer Leena till polisen och de kommer och hämtar hennes pappa, skolan skickar in flera anmälningar till socialtjänsten men när de sedan kommer på ett "oväntat" besök är Leenas föräldrar inne i en nykter-period. När de är inne i en nykter-period är allt kliniskt rent hemma och de är välvårdade och fina. Så socialtjänsten "ser inget problem" och säger att det bara var ännu ett falsklarm. De blundar för de stora hålen i väggarna och de trasiga golven, hade de velat se så hade de sett.
Stark bok!
Breaking dawn - Stephenie Meyer
"When you loved the one who was killing you, it left you no options."
How could you run, how cuold you fight, when doing so would hurt that beloved one?
If your life was all you had to give, how could you not give it? If it was someone you truly loved?
How could you run, how cuold you fight, when doing so would hurt that beloved one?
If your life was all you had to give, how could you not give it? If it was someone you truly loved?
To be irrevocably in love with a vampire is both fantasy
and nightmare woven into a dangerous heightened reality for Bella Swan. Pulled in one direction by her intense passion for Edward Cullen, and in another by her profound connection to werewolf Jacob Black, she has endured a tumultuous year of temptation, loss and strife to reach the ultimate turning point. Her imminent choice to either join the dark but seductive world of immortals or pursue a fully human life has become the thread from which the fate of two tribes hangs.
Now that Bella has made her decision, a startling chain
of unprecedented events is about to unfold with
potentially devastating and unfathomable consequences.
Just when the frayed strands of Bella's life - first discovered in Twilight, then scattered and torn in New moon and Eclipse - seem ready to heal and knit together,
could they be destoyed ... forever?
Detta är alltså den fjärde och sista delen i Twilight sagan, den underbara historien om Bella och hennes vampyr Edward. Jag måste ju säga att det kändes rätt vemodigt när jag hade läst ut denna sista bok, tanken som slog mig var: "Vad ska jag göra nu då?".
Jag tycker inte att denna sista bok är den bästa i serien, men när jag skulle försöka komma på vilken jag tyckte var bäst kunde jag inte bestämma mig. Jag tycker ju alla är så bra på sitt eget sätt.
Jag tyckte i alla fall att början och mitten av den här boken var väldigt bra och väldigt, väldigt spännande vissa gånger. Det var kul att Edward och Bellas förhållande "expanderade", eller vad man ska säga. Under den första delen får man följa med dem på deras smekmånad. De verkar ha det så fint och mysigt där... jag vill byta med Bella! Samtidigt som jag där tycker att Edward är lite väl mesig och försikig av sig! :P Det är han i och för sig alltid när det kommer till Bella...
Sedan kommer det en tvist som jag tror ingen förväntar sig ska komma och man vet inte vart man ska ta vägen när det händer! Jävligt spännande blir det då!
Det var väl mer i slutet av boken jag tyckte att tempot trappades ner en del och jag tycke det blev lite segt. Eller, segt vill jag väl inte säga att det blev... vet inte vad jag ska säga att jag tyckte egentligen, men vissa stunder tyckte jag inte att det hände så himla mycket.
Sedan växer Jacob litegrann på mig i denna bok. Jag tycker inte att han är fullt lika jobbig och dryg nu. Han tog sig litegrann här under sista delen. I början av boken är han dock fortfarande jobbig och mest i vägen enligt mig själv, men sen kommer det en del där man får läsa och följa allt från Jacobs perspektiv... han blir alltså berättarpersonen i ett avsnitt. Det gör ju att man lättare kan relatera till honom samt förstå honom bättre. Sen blir han faktist mindre dryg och jobbig i sen senare delen av boken.
Det är även kul att man får se allt från vampyrernas perspktiv mer än tidigare. Vad de kan göra, man fick följa med ner de jagade och hur de fördrev all "överbliven tid" de har eftersom att de inte sover. Man fick se vad de gör mer än tidigare helt enkelt, det var väldigt roligt! :)
Slutet kan jag tycka var lite förutsägbart... men jag tror att hade det hänt någonting annat skulle jag fan ha bränt boken!
Recension: Eclipse - Stephenie Meyer
"Bella?Edward's soft voice came from behind me.
He pulled me into his arms at once, and kissed me.
His kiss frightened me. There was too much tension,
too strong an edge to the way his lips crushed mine -
like he was afraid we had only so much time left to us.
He pulled me into his arms at once, and kissed me.
His kiss frightened me. There was too much tension,
too strong an edge to the way his lips crushed mine -
like he was afraid we had only so much time left to us.
As Seattle is ravanged by a string of mysterious killings and a malicious vampire continues her quest for revenge, Bella once again finds herself surrounded by danger. In the midst of it all, she is forced to choose between her love for Edward and her friendship with Jacob - knowing that her decision has the potential to ignite the ageless struggle between vampire and werewolf. With her graduation approaching, Bella has one more decision to make:
life or death. But which is which?"
Detta är nu då den tredje boken i Twilightserien och jag kan ju säga att jag fortfarande är fast. Ibland kan sådanna här bokserier bli lite tradiga, men absolut inte denna. Meyer har lyckats så bra med att hålla både spänningen och passionen vid liv att man kan inte få nog.
Saker och ting fortsätter gå emot Bella, allt dåligt som kan hända verkar hända henne. Hela tiden.
Hon står nu mitt emellan de två som betyder mest för henne: Edward och Jacob. Hon vet att det är svårt för henne att ha dem båda i sitt liv samtidigt, men hon kan få det att funka... Eller?
Jag är jätteirriterad på Jacob hela den här boken. Jag tycker att han är dryg och vill bara att han ska försvinna, han förstör ju bara!! Jag läste en kommentar av någon som tyckte att han var den bästa karaktären eftersom att han inte var "överdrivet perfekt" som alla andra... Men jag gillar ju att de är perfekta! Det är det som är grejen med vampyrer!!
Det var mycket frustration jag kände när jag läste denna, men även mycket glädje! Jag tyckte Eclipse var bättre än den förra, New moon. Det kan bero på att Edward är med mer, att alla vampyrer är med mer än i den tidigare. Eclipse är inte heller fullt lika deprimerande även om den också innehåller en del tunga saker.
Jag irriterar mig även på Bella och alla hennes känslor hit och dit. Ta dig samman kvinna för satan! Haha, nä men... Sen förstår jag ju även varför, men det förstör lite min fina perfekta bild jag har av henne och Edward. Jag blir arg på Bella för att jag tycker att hon behandlar Edward som skit. Hon älskar honom ja, men hade jag varit Edward hade jag fan aldrig orkat med henne. Han är måste ju vara den största toffeln någonsin? Håller ni inte med? Men även där, Bella är ju hans allt. Han skulle göra allt för henne. Han har ju "väntat" på henne i några decennier, så även där kan jag förstå att han gör allt för henne. Det enda han vill är att hon ska vara lycklig.
Man kan knappt sluta läsa! En väldigt bra fortsättning på en väldigt bra bokserie! Nu blir det till att kasta mig in i den sista boken!
Min bokhylla
Ååh, jag är på bra humör nu! :D Jag har lagt in mina böcker i min nya bokhylla!! Så fint det blev, det blev såå mycket mysigare! Bokhyllan har stått tom ett tag eftersom att jag har varit osäker på hur stadig den är (den svajar litegrann när man tar i den :P), men jag gjorde en undersöking av den... drog å gungade den fram och tillbaka och kom fram till att den inte kommer tippa!
Den nedersta hyllan, det är kokboks-sektionen.
Nu ska jag bara införskaffa mig fler böcker att fylla hyllan med! :D
Den nedersta hyllan, det är kokboks-sektionen.
Nu ska jag bara införskaffa mig fler böcker att fylla hyllan med! :D
En bok om mobbning
Nu har jag precis beställt en bok som vi ska ha läst i skolan: Utstött - en bok om mobbning av Christina Thors. Den var inte sååå himla dyr som många andra av de böcker vi ska läsa, den gick på drygt 200 kronor. Och eftersom att vi inte ska va i skolan nå mer fram tills att vi ska ha läst boken ids jag inte dra dit för att kopiera (pluss att vi inte hittade den i Röda rummet idag). Så det var lika bra att beställa den!
Recension: Roswell High; Inkräktaren - Melinda Metz
Allt Michael vet är att det är något mycket speciellt med Adam och att de måste fly tillsammans innan Valenti tvingar Michael att avslöja var Max och Isabel är. För när Valenti väl har fått reda på det har han ingen användning av Michael längre..."
Inkräktaren är det femte boken i bokserien Roswell High. Max, Michael och Isabel var alla med i den berömda UFO krashen som sägs ha ägt rum i Roswell år 1947. Vissa säger att det bara är en skröna, men andra är fullt säkra på att aliens finns och att det inte alls var en väderballong som kraschade, som regeringen gick ut och sa att det var.
Lite bakgrund om boken:
Fyrtio år efter UFO kraschen öppnas tre kapslar i en grotta utanför Roswell, ut kommer tre barn. De upptäcks när de vandrar omkring nakna i öknen och de omhändertas. Ingen misstänker att det skulle vara någonting konstigt eller ovanligt med barnen, de ser ut som riktiga människor, utom Sheriff Valenti. Valenti är polischef i staden och han är även en agent i en organisation som letar och vill fånga utomjordingar.
Max, Michael och Isabel vet från början att de är annorlunda. De har helande krafter och övernaturliga förmågor. Med lite efterforsking och pusslande lyckas de lista ut att de inte är från platen jorden, men vart de kommer ifrån har de ingen aning om. De är väldigt noga med att hålla sin identitet hemlig. Men en dag, när Liz blir skjuten på cafeét hon jobbar och Max heelar henne sätts allt på spel.
Liz, Maria och deras bästa vän Alex blir snart nära vänner till dessa tre utomjordingar och de gör allt för att hålla deras hemlighet.
Vet inte direkt vad jag ska skriva om den här boken, det är så svårt när det är den femte boken i en bokserie, vill ju inte avslöja allt vad som händer ifall någon skulle vilja läsa dem! :P Jag kan ju säga att jag började titta på TV-serien som gick på tv för några år sedan, Roswell, som är baserad på dessa böcker. Jag föll pladask och var nästan helt bessatt av den. När jag fick veta att den var baserad på en ungdomsbokserie var jag ju tvungen att läsa den. Jag har dock läst de flesta böckerna hittills på svenska, alla utom den första, och jag kan ju säga att de är MYCKET bättre på engelska. Dock svåra att få tag i. De är till och med JÄTTESVÅRA att få tag i på svenska. Jag letar och letar och letar. De finns nästan ingenstans. Jag hade tur som hittade den här boken på bokrean, men hur jag ska få tag i resten är för mig en liten gåta. För jag måste ha resten, jag måste veta hur historien slutar egentligen. Eftersom att TV-serien nerlagd så gjorde de ett ganska hastigt avslut. Jag tror verkligen inte att den rätta historien avslutas på det viset.
Det har blivit som ett litet samlarobjekt för mig! :)
Recension: Dexters dunkla drömmar - Jeff Lindsay
"Får vi presentera Dexter Morgan, en Hannibal Lecter i fårakläder...
En seriemördare som ryser vid åsynen av blod...
Ett monster vars gyllene regel gör honom mänsklig:
Han dödar bara onda människor
Dexter Morgan är nog inte mannen man tar med sig hem till familjen. Om man förstår vem han är, vill säga. Men det gör ingen. Ytligt sett är Dexter den perfekte gentlemannen, artig, charmerande och prydlig - det bäst klädda monstret i Miami, anser han själv. Han är också omtänksam styvbror till Deborah, polis i Miami, och därutöver bara intresserad av en sak: att ta livet av folk som verkligen förtjänar att dö.
Dexters dragningskraft på det motsatta könet gör honom ständigt lika förvånad - och totalt likgiltig, eftersom käsnlor är någont som Dexter inte har. Han är tömd på all mänsklighet, fast mycket dukig på att hålla masken.
Trots att han inte tål åsynen av blod arbetar han som blodanalytiker för Miamipolisen, ett jobb som ger honom goda möjligheter att hålla koll på de senaste mordfallen och ögonen öppna efter nya personer som förtjänar hans uppmärksamhet.
Dexters välorganiserade liv blir plötsligt stört när en ny seriemördare börjar operera i stan. Det fantastiska med honom är att han verkar ha stil och ett tillvägagångssätt som är nästan identiskt med Dexters sätt att ta livet av sina offer. Men den nye mördaren tar sig inte bara in på hans revir. Han verkar vilja att Dexter ska komma ut och leka tillsammans med honom..."
Ni kanske har sett tv-serien Dexter? Detta är boken som serien bygger på. Hela första säsongen är samma story som boken. Jag som då har sett första säsongen av Dexter visste ju exakt vad som skulle hända, så det var inte jättespännande för mig att läsa. Men samtidigt tyckte jag att det var ganska underhållande.
Mycket av vad som händer i boken och i serien är ganska likt, men det är klart att det skiljer sig åt ibland. Framförallt karaktärerna. Kriminalinspektör LaGuerta till exempel, i boken framställs hon som en riktigt korkad bimbo och den känslan av henne fick jag inte när jag såg serien. Dexter syster Deborah är väl ganska lik sig i serien och boken, förutom att jag tyckte väldigt mycket bättre om hennes karaktär i boken än i tv-serien. Jag tålde verkligen inte henne när jag såg serien, jag tyckte att hon förstörde allt ihop. Men det kan bero på att jag inte gillade skådespeleriet, att jag tyckte tjejen som spelade henne verkade jobbig... jag vet inte riktigt.
Men annars är det ganska likt. Dexters desperata sökande efter denna seriemördare som är så lik honom. Som verkar veta saker om honom som han inte vet själv. Som är inne i hans lägenhet och lämnar små ledtrådar, som en gåta Dexter måste lösa.
Dexter gör det han kan för att hjälpa sin syster att lösa fallet, så att hon kan visa fram fötterna i det tuffa polisyrket. Men hjälper han henne bara för att vara snäll med henne eller finns det någonting annat som ligger bakom? Om han skulle hitta denna mördare, skulle han då vilja att han åkte fast eller vill han hitta honom så att de kan bli bästa vänner och leka tillsammans? De har ju onekligen samma intresse.
Dexter förstår inte rikitgt varför han dras till denna hemska man, men han vet att han skulle vilja möta honom öga mot öga. Att för en gångs skull få träffa någon som är precis som han själv.
Det är lite svårt att bedömma vad jag tycker om boken eftersom att jag inte läser den med helt nya ögon, jag kan historien och jämför den hela tiden med tv-serien. Och det gör att det blir svårt för mig att betygsätta den.
Recension: New moon - Stephenie Meyer
" 'Shoot,' I muttered when the paper sliced my finger;
I pulled it out to examine the damage.
A single drop of blood oozed from the tiny cut.
It all happend very quickly then.
'No!' Edward roared... Dazed and disoriented, I looked up from the bright red blood pulsing out of my arm - into the fevered eyes of the six suddenly ravenous vampires.
For Bella Swan, there is one thing more important than life itself; Edward Cullen. But being in love whit a vampire is even more dangerous than Bella could ever have imagined. Edward has already rescued Bella from the clutches of one evil vampire, but now, as their daring relationship threatens all that is near and dear to them, they realize their troubles may be just beginning..."
Detta är en jättebra uppföljare på den första boken i serien, Twilight, eller som den heter på svenska:
Om jag kunde drömma.
Jag läste den första boken på svenska, men den här är på engelska och jag måste säga att jag tycker att det är roligare att läsa på engelska. Egentligen spelar det inte så stor roll för mig, för böckerna är så sjukt bra ändå men jag kommer nu välja att läsa resten av böckerna på engelska.
Eftersom att jag inte är van att läsa så mycket engelska längre var jag lite orolig över att det skulle vara svårt för mig att förstå och komma in i boken, men det var inga som helst problem. Det kan kanske bero på att boken inte är skriven med så svårt språk, det är ju trots allt en ungdomsbok.
Jag älskade den första boken, och jag älskade den andra! Det kanske till och med är så att jag gillar bok nummer två bättre. Precis som med den första boken varken kan eller vill man sluta läsa.
Kärleken mellan Bella och Edward är starkare än någonsin. Bella har allt hon kan önska sig, utom en enda sak: hon vill bli en del av Edwards familj, hon vill också bli en vampyr. Men Edward verkar inte dela hennes önskan och det frustrerar henne.
När Edwards familj uppvaktar Bella på hennes födelsedag händer en olycka som absolut inte får händla i ett rum med vampyrer, Bella får ett papercut och börjar blöda. Jasper kan inte kontrollera sig när doften och synen av blod slår honom och han försöker kasta sig över Bella. De andra i familjen kommer till hennes undsättning.
Efter incidenten är inte Edward sig lik, han drar sig undan och hon kan ana en viss kyla i hans blick. Och en dag släpper han bomben som förstör hennes inre.
New moon innehåller mycket mer sorg än den första boken. Jag kan verkligen känna all den där ångesten Bella går omkring och bär på. Men samtidigt som allt känns mörkt och hemskt har jag hoppet kvar, det kan ju kanske bero på att jag vet att det finns fler böcker efter denna och de måste ju handla om någonting, haha!
Det kommer in nya karaktärer som man får lära känna, till exempel Bellas barndomskompis Jacob. De två kommer varandra riktigt nära och blir goda vänner.
Stephenie Meyer håller historien så verklig och levande hela boken igenom. Man kan så lätt leva sig in i det!
Det är bara så bra!
***** / *****
(5/5)
Ljudbok
Nu har jag kommit hem efter min sväng ner på stan. Gick först och köpte linsvätska och sedan gick jag till biblioteket. På biblioteket gick jag mest runt och kollade, försökte hitta någon liten lätt bok att fördriva tiden med här hemma. Men hittade ingen.
Kom då på att jag velat prova lyssna på ljudbok ett tag, bara för att se om jag klarar av det. Jag har en känsla av att det inte är någonting för mig, jag vill läsa böckerna själv. Men jag bestämde mig för att låna en iallafall för att testa.
Det blev Maratonmarschen av Stephen King. Så nu ska jag lägga mig och lyssna och se vad jag tycker om detta.
Kom då på att jag velat prova lyssna på ljudbok ett tag, bara för att se om jag klarar av det. Jag har en känsla av att det inte är någonting för mig, jag vill läsa böckerna själv. Men jag bestämde mig för att låna en iallafall för att testa.
Det blev Maratonmarschen av Stephen King. Så nu ska jag lägga mig och lyssna och se vad jag tycker om detta.
Recension: Shantaram - Gregory David Roberts
Shantaram
Författare: Gregory David Roberts
Utgivningsår: 2007
Förlag: Brombergs Bokförlag
"I början av 1980-talet begick australiensaren
Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta
sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från
ett av Australiens mest välbevakade fängelser.
På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den
myllrande miljonstaden Bombay.
Shantaram är Gragory David Roberts egen berättelse från de
händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bambays
undre värld.
I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning
för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian
som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med
en expidition till Afghanistan under ledning av maffialedaren
Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna.
Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält.
I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaloteten och vänskap står i centrum och övervinner allt."
Jag började läsa den här boken på julafton när jag fått den i julklapp. Nu, nästan två och en halv månad senare har jag läst ut den. Det är den längsta boken jag någonsin läst och jag ångrar absolut inte att jag önskade mig den i julklapp eller att jag läste den. Den var bra!
Jag kan tycka att den är lite i det längsta laget och många gånger ville jag bara bli klar med den. Men absolut inte för att jag tyckte att den var dålig, nej nej, utan för att jag har hållt på att läsa den så länge nu.
Boken fascinerar mig otroligt mycket. Jag dras verkligen in i Bombays värld och ibland känns det nästan som om jag är där. Roberts beskrivningar om staden gör den så levande och hans kärlek till staden och till människorna som lever där känns så verklig. Och det är ju verkligt! Av förlaget som ger ut boken går den under kategorin självbiografi. Mycket av det som står är självupplevt, men huvudpersonen Lin eller Linbaba som han kallas är påhittad, liksom karaktärerna i boken. I en intervju med SvD säger han: "Om man vill veta hur det är att vara inlåst i ett indiskt fängelse och stå i människoskit upp till anklarna med hundratals andra män, då får man veta det. Om man vill veta hur det är att torteras, kriga i Afghanistan eller rymma från ett fängelse får man veta det också." Så jag gissar att allt det har han upplevt.
Och genom att veta att han har varit där, sett det han berättar om och upplevt mycket av det - det gör boken bara ännu bättre. Jag kunde till en början aldrig tro att han kunde ha varit med om allt detta, och överlevt. Det är så lågt ifrån min värld man kan komma och för mig känns det otroligt. Men varför inte?
Att han öppnade en sjukmottagning i ett slumområde, precis som Lin gör i boken, är sant. Och tänk er det! Visst, först flyttar han till slummen för att han inte har något val. Hans visum har gått ut och han kan inte förnya det eftersom att han är efterlyst över hela världen. Så han har inget annat väl än att flytta ut till slummen. Men när han sedan har fått ihop så pass mycket pengar att han kan skaffa sig ett ordentligt boende väljer han ändå att stanna kvar i slummen. Det är imponerande, för det kan fan inte va så lätt att leva så.
Vill ni ha en bra och lång läsupplevelse uppmanar jag er att läsa den! Jag tror garanterat att jag kommer läsa den här en gång till någon dag.
Gregory David Roberts jobbar nu på filmatiseringen av boken där huvudrollen ska spelas av Johnny Depp tydligen! Den ser jag verkligen fram emot! :D
Författare: Gregory David Roberts
Utgivningsår: 2007
Förlag: Brombergs Bokförlag
"I början av 1980-talet begick australiensaren
Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta
sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från
ett av Australiens mest välbevakade fängelser.
På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den
myllrande miljonstaden Bombay.
Shantaram är Gragory David Roberts egen berättelse från de
händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bambays
undre värld.
I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning
för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian
som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med
en expidition till Afghanistan under ledning av maffialedaren
Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna.
Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält.
I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaloteten och vänskap står i centrum och övervinner allt."
Jag började läsa den här boken på julafton när jag fått den i julklapp. Nu, nästan två och en halv månad senare har jag läst ut den. Det är den längsta boken jag någonsin läst och jag ångrar absolut inte att jag önskade mig den i julklapp eller att jag läste den. Den var bra!
Jag kan tycka att den är lite i det längsta laget och många gånger ville jag bara bli klar med den. Men absolut inte för att jag tyckte att den var dålig, nej nej, utan för att jag har hållt på att läsa den så länge nu.
Boken fascinerar mig otroligt mycket. Jag dras verkligen in i Bombays värld och ibland känns det nästan som om jag är där. Roberts beskrivningar om staden gör den så levande och hans kärlek till staden och till människorna som lever där känns så verklig. Och det är ju verkligt! Av förlaget som ger ut boken går den under kategorin självbiografi. Mycket av det som står är självupplevt, men huvudpersonen Lin eller Linbaba som han kallas är påhittad, liksom karaktärerna i boken. I en intervju med SvD säger han: "Om man vill veta hur det är att vara inlåst i ett indiskt fängelse och stå i människoskit upp till anklarna med hundratals andra män, då får man veta det. Om man vill veta hur det är att torteras, kriga i Afghanistan eller rymma från ett fängelse får man veta det också." Så jag gissar att allt det har han upplevt.
Och genom att veta att han har varit där, sett det han berättar om och upplevt mycket av det - det gör boken bara ännu bättre. Jag kunde till en början aldrig tro att han kunde ha varit med om allt detta, och överlevt. Det är så lågt ifrån min värld man kan komma och för mig känns det otroligt. Men varför inte?
Att han öppnade en sjukmottagning i ett slumområde, precis som Lin gör i boken, är sant. Och tänk er det! Visst, först flyttar han till slummen för att han inte har något val. Hans visum har gått ut och han kan inte förnya det eftersom att han är efterlyst över hela världen. Så han har inget annat väl än att flytta ut till slummen. Men när han sedan har fått ihop så pass mycket pengar att han kan skaffa sig ett ordentligt boende väljer han ändå att stanna kvar i slummen. Det är imponerande, för det kan fan inte va så lätt att leva så.
Vill ni ha en bra och lång läsupplevelse uppmanar jag er att läsa den! Jag tror garanterat att jag kommer läsa den här en gång till någon dag.
Gregory David Roberts jobbar nu på filmatiseringen av boken där huvudrollen ska spelas av Johnny Depp tydligen! Den ser jag verkligen fram emot! :D
Recension: Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
"Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington.
Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden
själv. Men när hon träffar den gåtfulla och förföriska
Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning.
Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig.
Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den
person Edward älskar mer än någon annan.
Edwards och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan
begär och livsfara."
Jag kan bara säga Åååh, åååh, åååh! Ni som läst tidigare inlägg från min blogg vet att jag gillar den här boken! Eller ja, gillar är väl ett svagt ord i sammanhanget. I love it!
Det är så bra, vampyrer och människor. Förbjuden och omöjlig kärlek. Så bra och så fint! Man vill bara inte sluta läsa men inser att man börjar bli tvungen när klockan närmar sig fyra på morgonen. Jag lägger då motvilligt ifrån mig boken och längtar redan till nästa dag när jag kan få fortsätta.
Jag läste en utökad verson av den här boken. I delen, innan kapitell ett börjar, berättar Edward om sitt första möte med Bella och den delen är vad jag förstått inte med i den "vanliga" utgåvan. Vad glad jag är att jag läste den här versonen då. Jag älskade den delen när han berättar om det och man fick se hur han såg på henne. Hur oemotståndlig hon var för honom och hur svårt han hade det att hantera situationen.
Allt man kan önska sig i en bok finns med här: kärlek, spänning, hat.. ja allt! Och det är så bra skrivet!
Ibland tycker jag att Bella är lite för framfusig, ställer frågor som jag aldrig skulle kunna och det gör att jag skäms jag så mycket när jag läser att jag rodnar! Det är så mycket känslor i boken, jag skrattar och jag gråter, jag är rädd och jag är upprymd och glad. Det är bara så bra!
Jag kan ju bara säga att som den vampyrälskande tjej jag har varit i många år att den här boken får mig att älska vampyrer ännu mer! De är så oemotståndliga!
Jag vill bara möta denna Edward, jag vill att det är MIG han ska bli kär i.. hur patetiskt det än låter. Men jag kan bara inte låta bli.
Mina fynd
Tänkte visa upp här vad jag fyndade idag på bokrean idag! Jag kan ju säga att jag är extremt jävla nöjd med ett av fynden och det var av en ren slump att jag hittade den, det var Jessi som hittade den åt mig! ;) Tack tack!
- Den femte sanningen - Doris Lessing. Både tror, och fick höra av Jessi, att denna kan vara lite tungläst. Men jag har velat läsa den och just eftersom att den va så galet nedsatt i pris så va jag tvungen att köpa den!
- Nu vill jag sjunga milda sånger - Linda Olsson. Även denna fanns med på min boklista. Jag stod och valde lite mellan denna, Svampkungens son och En sorts kärlek. Den blev denna och jag ångrar inte valet!
- Roswell High, Inkräktaren - Melinda Metz. Åååh, som jag har letat!! Detta var dagens fynd som jag berättade om! tack Jessi för att du hittade den. Jag har varit på nätet och letat överallt men den finns inte någonstans. Går att beställa från USA men inte inom Sverige, så ni kan ju förstå min lycka! Boken innan denna, den fjärde boken i serien, slutade så himla spännande.. så nu vill jag bara börja läsa!
- Smuts - Katarina Wennstam. Den här var också med och tävlade när jag stod och valde. Finns även den med på boklistan så jag har velat läsa den här ett tag. Jag har läst två böcker av henne tidigare, Flickan och skulden och En riktig våldtäksman.
Snart ska jag gå till mamma och fika rulltårta och se på Den rätte för Rosing. Hoppas ni har en bra kväll! :)
- Den femte sanningen - Doris Lessing. Både tror, och fick höra av Jessi, att denna kan vara lite tungläst. Men jag har velat läsa den och just eftersom att den va så galet nedsatt i pris så va jag tvungen att köpa den!
- Nu vill jag sjunga milda sånger - Linda Olsson. Även denna fanns med på min boklista. Jag stod och valde lite mellan denna, Svampkungens son och En sorts kärlek. Den blev denna och jag ångrar inte valet!
- Roswell High, Inkräktaren - Melinda Metz. Åååh, som jag har letat!! Detta var dagens fynd som jag berättade om! tack Jessi för att du hittade den. Jag har varit på nätet och letat överallt men den finns inte någonstans. Går att beställa från USA men inte inom Sverige, så ni kan ju förstå min lycka! Boken innan denna, den fjärde boken i serien, slutade så himla spännande.. så nu vill jag bara börja läsa!
- Smuts - Katarina Wennstam. Den här var också med och tävlade när jag stod och valde. Finns även den med på boklistan så jag har velat läsa den här ett tag. Jag har läst två böcker av henne tidigare, Flickan och skulden och En riktig våldtäksman.
Snart ska jag gå till mamma och fika rulltårta och se på Den rätte för Rosing. Hoppas ni har en bra kväll! :)
Recension: Vingklippt ängel - Berny Pålsson
Vingklippt ängel
Författare: Berny Pålsson
Utgivningsår: 2005
Förlag: Månpocket
" I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika
behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom.
Vingklippt ängel lämnar ingen oberörd. Med ett vackert och egensinnigt språk berättar Berny Pålsson skoningslöst och naket om främlingsskap, missbruk, blodets makt och om hur det är att leva i en svart saga.
Hennes väg till tillfrisknanade är full av raseri och livskraft."
När jag började läsa Vingklippt ängel var det tänkt att jag skulle ha den som bussbok. Att jag bara skulle läsa den på bussen och när jag är hemma skulle jag läsa Shantaram. Så blev det inte riktigt. Jag läste den även när jag var hemma, så fort jag hade dötid att spendera satt jag med näsan ner i boken. Varken ville eller kunde riktigt sluta läsa.
Berny, eller Bernadette som hon egentligen heter, kommer från en kaotisk familj där pappan är alkoholist och mamman är djupt deprimerad. När hon är tolv år börjar hon höra röster och får självmordstankar.
Det är början på en lång hård kamp mot demonerna.
Det enda som kan lindra hennes ångest och kan få demonerna att tystna för en liten stund är blod. Hon är beroende av att skära sig, utan det så tar ångesten över. Tillslut är både hennes armar och ben täckta av stora, hemska ärr.
Större delen av hennes liv har bestått av självplågeri, till och med sex använder hon som ett sätt att straffa och plåga sig själv.
Jag visste hela tiden att hon skulle överleva och bli bättre, men när hon är som mest nere i sin deprission kan jag omöjligt se hur hon ska ta sig upp ur det. Vart skulle hon hitta kraften?
Men hon lyckas, det är inte lätt, men sakta börjar det bli lite bättre och ljusglimtarna i hennes annars ständiga mörker blir fler. Hon har sina vänner, sin änglafamilj, som hon kallar dem och det är mycket tack vare dem hon orkar.
Men hon är stark själv också, och hennes styrka imponerar på mig trots att mitt liv är så långt ifrån hennes. Jag kan omöjligt sätta mig in i hennes situation och jag kan omöjligt förstå hur svårt det är, trots det imponerar hon på mig.
Alla psykhem hon åker in och ut ifrån skrämmer mig riktigt. Tänk att bli inlåst sådär? Hur överlever man det?
Fast för Berny är det tvärt om, hur överlever man därute? Hur överlever man där ute bland DenGråMassan som hon kallar "oss vanliga dödliga". Hon har levt insom psykets väggar så pass länge, trots att hon bara är i tonåren, att hon tvivlar på att hon klarar av att leva ett normalt liv. Men hon kämpar för att nå dit en dag.
Jag kunde dock känna ibland att det var rätt mycket upprepningar boken igenom, men förutom det så var det en bra bok! Jag vill genast börja läsa hennes andra bok: Känn pulsen slå
Författare: Berny Pålsson
Utgivningsår: 2005
Förlag: Månpocket
" I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika
behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom.
Vingklippt ängel lämnar ingen oberörd. Med ett vackert och egensinnigt språk berättar Berny Pålsson skoningslöst och naket om främlingsskap, missbruk, blodets makt och om hur det är att leva i en svart saga.
Hennes väg till tillfrisknanade är full av raseri och livskraft."
När jag började läsa Vingklippt ängel var det tänkt att jag skulle ha den som bussbok. Att jag bara skulle läsa den på bussen och när jag är hemma skulle jag läsa Shantaram. Så blev det inte riktigt. Jag läste den även när jag var hemma, så fort jag hade dötid att spendera satt jag med näsan ner i boken. Varken ville eller kunde riktigt sluta läsa.
Berny, eller Bernadette som hon egentligen heter, kommer från en kaotisk familj där pappan är alkoholist och mamman är djupt deprimerad. När hon är tolv år börjar hon höra röster och får självmordstankar.
Det är början på en lång hård kamp mot demonerna.
Det enda som kan lindra hennes ångest och kan få demonerna att tystna för en liten stund är blod. Hon är beroende av att skära sig, utan det så tar ångesten över. Tillslut är både hennes armar och ben täckta av stora, hemska ärr.
Större delen av hennes liv har bestått av självplågeri, till och med sex använder hon som ett sätt att straffa och plåga sig själv.
Jag visste hela tiden att hon skulle överleva och bli bättre, men när hon är som mest nere i sin deprission kan jag omöjligt se hur hon ska ta sig upp ur det. Vart skulle hon hitta kraften?
Men hon lyckas, det är inte lätt, men sakta börjar det bli lite bättre och ljusglimtarna i hennes annars ständiga mörker blir fler. Hon har sina vänner, sin änglafamilj, som hon kallar dem och det är mycket tack vare dem hon orkar.
Men hon är stark själv också, och hennes styrka imponerar på mig trots att mitt liv är så långt ifrån hennes. Jag kan omöjligt sätta mig in i hennes situation och jag kan omöjligt förstå hur svårt det är, trots det imponerar hon på mig.
Alla psykhem hon åker in och ut ifrån skrämmer mig riktigt. Tänk att bli inlåst sådär? Hur överlever man det?
Fast för Berny är det tvärt om, hur överlever man därute? Hur överlever man där ute bland DenGråMassan som hon kallar "oss vanliga dödliga". Hon har levt insom psykets väggar så pass länge, trots att hon bara är i tonåren, att hon tvivlar på att hon klarar av att leva ett normalt liv. Men hon kämpar för att nå dit en dag.
Jag kunde dock känna ibland att det var rätt mycket upprepningar boken igenom, men förutom det så var det en bra bok! Jag vill genast börja läsa hennes andra bok: Känn pulsen slå
Recension: Innan jag dör - Jenny Downham
“Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö. 
Vad ska hon göra under de månader hon har kvar?
Hon har ju så mycket som hon inte har hunnit med.
Så hon gör upp en lista över saker hon vill göra och uppleva innan hon dör.
Högst upp på listan står att vara tillsammans med en kille.”
Första saken på listan är att ha sex. Tessas bästa kompis, Zoey, lovar att hjälpa henne ta sig igenom listan innan slutet. De börjar med att gå ut på en nattklubb och spanar in två killar som kommer att bli deras ”offer” för kvällen. Zoey har kondomer i väskan.
Bit för bit betar sig Tessa igenom listan, den ena galna saker efter den andra kan man tycka. Men tänker man efter är de inte så galna egentligen. Skulle jag veta att jag oundvikligt skulle dö skulle jag också vilja testa droger till exempel, jag skulle vilja gifta mig, resa... ja allt! Jag skulle göra allt jag möjligen skulle hinna med! Jag skulle leva mitt liv i snabbfart.
Även fast berättelsen är sorglig så finns ändå hoppet och humorn med enda till slutet, och det gör det hela ännu bättre. Den blir inte sådär hjälplöst tung som vissa sådanna här böcker kan bli. Att när man har läst ut den sitter man där helt tom innombords och vet inte riktigt hur man ska bete sig eller känna.
Här känner jag mig lite sorgsen, men samtidigt lite glad.
Sen ett stort pluss denna bok får är slutet! Gud vad jag älskar det här slutet! Man vet från början det oundvikliga, hon kommer att dö. Men slutet är så fint, beskrivet så bra att jag kan inte annat än älska det trots allt.
Recension: Villan - Danielle Steel
Villan
Orginaltitel: The Cottage
Författare: Danielle Steel
Utgivningsår: 2005
Förlag: Bonnierförlagen
"Cooper Winslow bor i en storslagen villa i Hollywood - ''The Cottage'.
Den imponerande byggnaden är uppförd som ett slott efter förebild från franskt 1700-tal. En bostad som sedan många år har skänkt Cooper Winslow - den ryktbare, omsusade aktören och playboyen som fortfarande vid fyllda sjuttio är en legend i Hollywood - den rätta glansen.
Nu är det dock länge sedan Coop hade en stor roll, och han är oftast hänvisad till att spela äldre, distignerade gentlemän i biroller eller göra reklamfilm. Något som inte på långa vägar täcker utgifterna för hans stora hushåll och extravaganta vanor.
När han tillslut blir tvungen att hyra ut delar av sitt älskade hem börjar hans välordnade tillvaro rämna. Det bekväma liv som har erbjudit en flykt från verkligheten ersätts av stundtals hårdhänta förändringar. Men det är förändringar som också ger honom en möjlighet att ompröva sitt sätt att leva - och upptäcka att gemenskap och kärlek kan vänta runt hörnet även sent i livet."
Den här boken var en riktig klyschig typisk amerikansk, Danielle Steel bok. Den var pluttinuttig och lätt att förutspå. Jag visste att den skulle sluta som den gjorde. Okey, kanske inte i detalj. Men att allt som hände skulle komma att bli som det blev, det var inte alls svårt att lista ut.
En sak jag störde mig starkt på är att Steel överförklarar saker. Det känns nästan som att bli dumförklarad vissa gånger, man behöver inte förklara allt hundra gånger. Verkligen inte saker som att "han skulle ha svårt att bli kär och gå vidare igen eftersom att kvinnan i hans liv dött för en månad sen." Jamen det FATTAR jag väl, kvinnan i hans liv dog nyss så det är väl självklart att han har svårt att se åt andra kvinnor. (dåligt exempel men jag kom inte på någonting bättre såhär på rak arm :P ) Hon behöver inte förklara det fem gånget inom loppet av två sidor. Det var iallafall jätte irriterande. Hon gör det där överförklarandet ganska ofta så det blir ett ganska stort störningsmoment.
Annars är det en ganska lättläst bok som inte kräver särskillt mycket engagemang alls. Vilket kan vara skönt ibland. Jag använde ju den här boken som min "bussbok" eftersom att den inte är så tjock och, som jag sa, inte kräver djup koncentration.
Men jag gissar, och hoppas, att den här boken är långt ifrån hennes bästa.
Orginaltitel: The Cottage
Författare: Danielle Steel
Utgivningsår: 2005
Förlag: Bonnierförlagen
"Cooper Winslow bor i en storslagen villa i Hollywood - ''The Cottage'.
Den imponerande byggnaden är uppförd som ett slott efter förebild från franskt 1700-tal. En bostad som sedan många år har skänkt Cooper Winslow - den ryktbare, omsusade aktören och playboyen som fortfarande vid fyllda sjuttio är en legend i Hollywood - den rätta glansen.
Nu är det dock länge sedan Coop hade en stor roll, och han är oftast hänvisad till att spela äldre, distignerade gentlemän i biroller eller göra reklamfilm. Något som inte på långa vägar täcker utgifterna för hans stora hushåll och extravaganta vanor.
När han tillslut blir tvungen att hyra ut delar av sitt älskade hem börjar hans välordnade tillvaro rämna. Det bekväma liv som har erbjudit en flykt från verkligheten ersätts av stundtals hårdhänta förändringar. Men det är förändringar som också ger honom en möjlighet att ompröva sitt sätt att leva - och upptäcka att gemenskap och kärlek kan vänta runt hörnet även sent i livet."
Den här boken var en riktig klyschig typisk amerikansk, Danielle Steel bok. Den var pluttinuttig och lätt att förutspå. Jag visste att den skulle sluta som den gjorde. Okey, kanske inte i detalj. Men att allt som hände skulle komma att bli som det blev, det var inte alls svårt att lista ut.
En sak jag störde mig starkt på är att Steel överförklarar saker. Det känns nästan som att bli dumförklarad vissa gånger, man behöver inte förklara allt hundra gånger. Verkligen inte saker som att "han skulle ha svårt att bli kär och gå vidare igen eftersom att kvinnan i hans liv dött för en månad sen." Jamen det FATTAR jag väl, kvinnan i hans liv dog nyss så det är väl självklart att han har svårt att se åt andra kvinnor. (dåligt exempel men jag kom inte på någonting bättre såhär på rak arm :P ) Hon behöver inte förklara det fem gånget inom loppet av två sidor. Det var iallafall jätte irriterande. Hon gör det där överförklarandet ganska ofta så det blir ett ganska stort störningsmoment.
Annars är det en ganska lättläst bok som inte kräver särskillt mycket engagemang alls. Vilket kan vara skönt ibland. Jag använde ju den här boken som min "bussbok" eftersom att den inte är så tjock och, som jag sa, inte kräver djup koncentration.
Men jag gissar, och hoppas, att den här boken är långt ifrån hennes bästa.
